En artikel väntar

Att kolla på film med min mamma är som att titta på sporten med Peppe Eng jämte sig. Eventuella utgångar, spelupplägg och målchanser kommenteras och spekuleras och expertpanelen är inte sen att vilja sparka tränaren. Eljest gillar jag henne skarpt, verkligen. Okej då, det är lite charmigt på sitt sätt. Katten bestämde sig för att vara rysk vid frukost, varför jag fick springa mellan bordet och kranen så att yoghurtpaketet nästan strök med. Kattskrället vill ha vatten direkt ur kranen, hur Bulgakov är inte det. Vidare är jag orolig för mitt öra, som värker, och stundande flygtur. Sist jag flög över trodde jag att mina dagar med trumhinna var räknade och jag har ingen längtan efter att erfara samma måttligt sköna förnimmelse igen. Förnimmelse är förövrigt ett bristfälligt ordval emedan upplevelsen bättre beskrivs som väpnad kamp mellan över- och undertryck. Nu har jag ojat mig i många rader.

Om jag inte har en klar uppsats klockan tio ikväll är ni alla inbjudna att puckla på mig med tillhyggen och glåpord. Bäst att ta sig i kragen och gömma undan skönlitteraturen på ett säkert ställe. (Woman on the Edge of Time, Marge Piercy. Bra skit.)