fredag, juli 24, 2009

Single malt och suspekta ljusfenomen

Igår dårå, så jäkla trevligt! Får man säga det om en middag man hade hemma hos sig själv? Jaja, det var iaf gästerna som var trevligast. Jag vaknade i ett veritabelt moln av Ardbegångor för några timmar sen och riktigt kände hur värt det var. Den sista googlesökningen vi gjorde, typ vid tre nångång, var tydligen "kukblixt". Är det sån som vet vad det är? Nu dricker jag kaffe i nyinköpta byxor som såklart inte sitter åt nånstans utan liksom flaxar runt skrevet. Din stil, konstaterade pojkvän kort. Ja, min stil. Tyvärr måste jag döda den här hittills perfekta dagen genom att ta mig i kragen och packa nu. Hata! Lägga saker i väskor, så jäkla ovärt. Imorgon far vi ut i sommarlandet och betar av Pennybridge, Skillinge och Bjäre innan den här semestern är slut. Jag vet inte hur mycket bloggande det blir men ska såklart försöka stilla folkstormens hetsande hurrarop här på manifestot så ofta jag har nåt vettigt att säga (hehe, borde jobba med kontraktskrivning på försäkringsbolag). Känns ju som det här inlägget blev mer äckelpepp än på länge men asså lite lidande innebär ändå denna packning så sug på det så länge.

Kärlek i evighet,
Gåspennan

onsdag, juli 22, 2009

svt ljuder i stue

Fetknoppens livskraft är obönhörlig.

tisdag, juli 21, 2009

Dagboken, del II

Tisdag, köper saker:

Svarta 15 cm-blixtlås (Pour gör snygga men dåliga saker som måste lagas)
Gulrandig mudd (gammal jeansjacka skall förnyas)
USB, 2 gig. Linuximage bör få plats.
Latte (för att jag slutligen fastnat totalt i vuxenvällingträsket)
Säker nåt annat som kommer att ta min semestertid i anspråk

Annars: gör vänner upprörda när jag ger föreningar mina sympatier, har skavsår, lätt huvudvärk och saknar Shirley nåt så djävulskt. Hon har fått en bebis!

Nu ska jag montera upp symaskinen och räkna på lånen.

måndag, juli 20, 2009

Frukost, DN (why did I do it) och jämställdheten

Sitter med kaffekoppen (blå keramik, guldrand, Thord Karlsson, Blås&Knåda) i högsta hugg, som vanligt vid frukost. Suger på ett körsbär. Läser Marcus Ridungs artikel på DN debatt. Till att börja med: rubriken. Får man beskylla artikelförfattare för rubriker? Antar att så inte är fallet men anyways, vad då nätet? Vad är det som väcks till liv igen, på nätet, som inte redan levde även utanför? Jag skulle säga att om Marcus Ridung vill ha en mer nyanserad bild av föräldraskap och jämställdhet så är hans bästa chans internet. Ett hett tips kan vara att undvika de siter han själv bashar och våga sig på en göggle, så kanske han hittar Linna, Popmorsan eller den alltid lika grymma Niklas Hellgren.
För det andra: det tröttsamma retoriska greppet. Man kan sparka in öppna dörrar och man kan gå vilse i klichédjungeln, eller så kan man som Ridung ta ett stadigt tag om skitspaden och gräva ner sig till knäna i floskelträsket. "Jag måste fråga er kvinnor: tycker ni inte att det här är ett problem?" (JO), "Hur kan du leva i en relation där du inte känner tillit till din man?" (det är nog ungefär lika vanligt som män som kallar sina fruar regeringen), osv osv. Alltså kom igen! Det är klart som FAN att kvinnor tycker att det är ett problem att kvinnor står för 80 % av all uttagen föräldraledighet, och det är därför partier som t ex FI vill att vi ska lagstifta om att dela den lika. Marcus Ridung: tycker du inte att det är ett problem att det till störst del är kvinnor som slåss för jämställdhet, och tycker du verkligen att det är konstigt att detta även speglas i debatten? För just nu är det statistiskt så att kvinnor slåss även för mäns räkning, vilket t ex innefattar att män ska ha lika stor rätt till sina barn som kvinnor. En grundsten är att män tar ut den förbannade ledigheten och börjar rösta på partier som gör det ekonomiskt möjligt. Och kvinnor måste sluta att lägga beslag på sina barn.
För det tredje har jag en brinnande lust att utbrista i ett fundamentalt BUHU. Asså Marcus, vi vet. Vi kvinnor (för att liksom ta på mig rollen av alla, eftersom du ställde en fråga till oss som nån form av ihopklumpat kollektiv) vet precis hur det är att varje dag mötas av idel mansansikten. På nyheterna, på jobbet, i media. På bild från EU-toppmötet: en kvinna (Merkel). På jobbet: alla chefer är män, alla seniora utvecklare är män, de allra flesta kollegorna är män. I media: samma sak där, cheferna är män, de flesta tunga positioner innehas av män. I could go on and on and on...

Som vanligt blir det ingen genuscigarr, inte för Ridung. Det behövs män i debatten, men det behövs inte fler röster som generaliserar med huvudet i sanden. Ridung menar att förlegade könsroller väcks till liv igen på nätet. Jag tycker att han själv så att säga häller vatten i syra och späder på elden lite till. Det är svårt att tala om jämställdhet utan att bidra till en ytterligare polarisering av kön, men vi kan väl försöka. Istället för att haspla ur sig saker som "ni kvinnor" och "vi män" borde vi prata om jämställdhet som ett gemensamt projekt, och vara beredda att ta på oss skulden för den just nu rådande sinnessjukan allihop. Det är givetvis inte bara mäns fel att kvinnor har lägre status och det är lika lite bara kvinnors fel att män inte får ta hand om sina barn, men vi borde ha kommit längre än så.
Vi lever alla i en spiral där handling och utfall är en konsekvens av tidigare handlingar och utfall, kanske tom utförda av människor som inte ens lever längre. För att nå jämställdhet måste vi bort från kön. Vi måste sluta att debattera grupperna män och kvinnor och prata om människor. Det är svårt, men det går. Vi kan inte tvinga folk att välja sida (man? kvinna? nej nåt annat finns inte) och påstå att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Om vi alltid ska vara våra kön först och främst kommer det alltid finnas en hög människor över och vad är det för jämställdhet liksom. Vi måste framför allt sluta att skylla orättvisor på grupperna "män" och "kvinnor" och börja tala om vad vi vill att mänskliga värden ska stå för. Nätet är det just nu bäst tillgängliga stället att ta del av och ingå i en sådan debatt, och det är inte väldigt svårt att hitta rätt. Jag kan ställa upp och leka proxy, should it be too hard för dig, Ridung.

söndag, juli 19, 2009

En semesterfirares dagbok del 1

Det är första, nej andra, dagen på semestern. Eller börjar den först imorgon egentligen? Oavsett är jag en orutinerat semesterfirare, glömde både bikinibyxa och bok på vår lilla cykelutflykt igår. Låg på stranden vid Källtorpsbadet i typ tio minuter innan jag ba "Martin ja ha tråkitt". Fick en intetsägande blick tillbaka. Eller alltsägande. Efter femton minuter drack jag upp kaffet och åt bananen, och efter ungefär 45 minuter cyklade vi hem igen. Jag hade dock förberett mig för att vara i stekande sol minst tio timmar och smort in mig med faktor 30, så all min kroppsfärg är oförändrat bländvit. Det var den här semesterns solorgie det, jag klarar inte mer sånt nu. Idag blir det löprunda runt Årstaviken och sen spisa lite jazz på Skeppsholmen till eftermiddag/kväll (detta kultiverade storstadsliiiiv). Oj, höll på att gömma också dårå, balkonggrillande är ju helt fantastiskt! Vet inte om det är svenne overload eller ej, men vi gjorde't iaf igår, Ingela var här och oset la sig och herrejeklarnas vad trevligt.

Ja alltså, life is good.

torsdag, juli 16, 2009

Eh, glömde rubrik i mitt blinda raseri

Nej hörrnini, varför går texten "Vad har du i fickan Jan, är det en jättebanan"? En average kuk är väl oftast inte större än en helt vanlig banan, så varför gödsla med superlativ och grejer när det inte behövs? Jag känner mig konfys, vilket slöseri. Och så svälter barn i Afrika, vet ni vad de hade gjort för en jättebanan eller två (ja och då pratar vi inte om Jans hittepåorgan här alltså). Även rimmet hade fungerat utmärkt väl om texten gick "Vad har du i fickan Jan, är det en vanlig banan" så det finns faktiskt inget mer att säga om den här saken än att en skandal uppenbarligen har gått kvällspressen förbi. Ner med Jan! Ner med Jan!

/Gåspennan

Sjukt segt just nu

Det är ju inte ens nåt på TV!!!!

onsdag, juli 15, 2009

*Det var bättre förr*

Arbetsmoralen = låg. Jag bloggar på arbetstid. Fast det är lunch. Igår blev jag klämd i dörrarna i spärren vid Skanstull! Det gjorde fan skitont, har blåmärke på överarmen idag. Ser misshandlad ut, om man anstränger sig. Kan man söka skadestånd eller? Tänk om det hade varit min mammas arm som hamnade i kläm, hon hade sån där Hoffmanställning i flera månader när hon hade brutit sig, vad hade hänt med den liksom? Det skulle ju ha gjort vansinnigt ont. Jag tror jag ska skriva en arg insändare nu.

/PensionärsAgda

Ps. Byggde en testprocess som äter pool. Döpte den till poolParty. Den skriver ut "we're having a party!" tills poolen är slut. Höhö. I'm so funny... *måste ha sämästär snart*

lördag, juli 11, 2009

Ibland vågar jag nästan säga det

Ja just det, jag läste ut Middlesex. Den fick mig att gråta på tunnelbanan och skratta i sängen. Och undra ännu mer över vad kön egentligen är. För mig blir det mer och mer uppenbart att kön är allt, men också inget. Allt, för att vi skapar kön av varenda detalj vi ser, pratar om och utför. Inget, för att vi lika gärna kunde skapat något annat av alla detaljer. Det finns många detaljer. När jag och mina kollegor sprang runt Råstasjön en dag efter jobbet i förra veckan (2 varv might I proudly add), hojtade några sextonårsmoppemuschekillar högt efter oss. De tog sig friheten att offentligt kommentera våra kroppar, om än bara våra knän men det är en av detaljerna som bidrar till att alla, varenda flicka, tjej och kvinna på den här jorden lever i vetskapen om att hon betraktas. Killarna skapade våra kön, utifrån och genom en till synes ofarlig kommentar. Jag stryker bort mitt hår ur ansiktet, håller för mina nästan platta bröst och stirrar på mig själv i spegeln. Vad är jag? Jag är tjej, har rund haka och fina ögonbryn. Har en amormun. Har... vänta. Jag har fyrkantig käklinje. Jag har smal underläpp och grova handleder. Jag kan ha säckiga byxor och inte ha nån höft, alls. Vad är jag? Jag kan lika gärna vara kille. Enligt mitt jobb är jag kille, sådan många tänker sig i alla fall. Jag förstärker mitt kön varje dag genom klänningar, skor, väskor och gångstil. Om man bara ändrar en liten gest blir folk nervösa, men de förstår inte över vad. Om jag kollar undersidan av skon och vänder upp benet framför kroppen istället för bakom gör jag som männen. Det räcker med så lite. Det räcker att låta smilbanden vila, så kallar folk dig för surkärring om du är tjej (kompetent om du är kille). Den gamla klassikern, du blir slampa av att ligga runt, eller hingst. Beror helt på vad killarna i parken skriker eller inte skriker efter dig.

Tiny Tim?

Hitta en lapp i min killes ficka. En lång rad älskarinnor uppenbarade sig.

Pendulina
Outdoor girl
Garderners delight (tjyvas)
Tiny Tim
Tigrella (tjyvas)
Mammutbasilika
Vanlig basilika
Citronbasilika
Småbladig basilika
Tomatpaprika
Black sweet cherry (tjyvas inte)
Solguld busktomat (tjyvas inte)

Jag vet inte hur jag ska känna mig. De får mycket kärlek. De står i långa rader på balkongen. Han luktar av dem ibland.

tisdag, juli 07, 2009

Fler saker än Östersjön lider av övergödning

Hej

Jag vill komma på ett gränsvärdesbevis. Min hjärna har mossat ihop sig. Jag stal flera minuter dyrbar arbetstid efter lunch för att skriva n-indexerade x på ett rutigt litet papper för att se vad som händer om man låter n gå mot oändligheten. Well, det hände ingenting skulle man kunna säga, ity skallen har grott igen. Så sent om i höstas räknade jag heaviside och faltade funktioner så det stod härliga till och kände att matematiken, det har jag iaf koll på. Nu känns det plötsligt som om jag inte kan nånting alls längre. Jag saknar mina siffor! Data, bah. DATA. Min hjärna har växt igen som ett kärr på sensommarn.

Eh men annars rå. Jag leker att jag är alla i min projektgrupp den här veckan. Det går också sådär kan man säga, men jag är trevlig i telefon och guestimates är bättre än inget, eller? Anstränger mig mest för att inte be om ursäkt för att jag är dålig, eftersom jag egentligen inte är så dålig och det är svårt att vara en hel grupp, men min inlärda skitinstinkt säger mig "be om ursäkt din kassa kossa" och jag får bita ihop tänderna så inga självkritiska grodor hoppar ut.

Nu ska jag läsa ut Middlesex. Pöss.