torsdag, april 29, 2010

Jag ba, kliver in och styr upp

Det är mycket såhära "gubbdagis, höhöhö" (om Claes Olhson), "karlar som kollar på barn! höhöhö" och "tjejnamn, är det en bugg eller, höhöhö" just nu. Jag vet liksom inte. Så länge man jobbar med 50-talister, kommer det att vara så här? Jag försöker koncentrera mig på det som är bra och än så länge är det väldigt mycket som är det. Bra alltså. Okej, koden är en jävla röra men jag börjar misstänka att det, i likhet med höhöhöande, kommer att vara jävligt svårt att komma undan. Får väl styra upp det helt enkelt. Hahaha. Men serri, 10 000 rader kod i en fil är inte okej.

onsdag, april 28, 2010

Fuck this shit

"Snygga kvinnor får män att jobba sämre".

Finn fem fel med den här rubriken, hämtad från dagens Metro:

1) Artikeln handlar om kvinnor som männen i undersökningen tycker låter attraktiva, på telefon.
2) Kvinnorna framställs som aktivt förhäxande, men har i själva verket helt passiva roller enligt enkäten. En bättre rubrik hade varit "Män är dumma i huvudet och låter sig distraheras av kvinnor som de tror är snygga trots att de inte ens har sett dem".
3) Rubriken speglar inget av det som står i artikeln (skräll)
4) "Sämre" är enligt artikeln ett mått på perioden precis efter samtalet. På det stora hela jobbar alla bättre på en arbetsplats där både män och kvinnor jobbar. Hela artikeln och rubriken är därmed total nonsensinformation.
5) Sa jag att kvinnor återigen framställs som femme fatale? Ja just, se punkt 2. Så absurdt passé år 2010.

torsdag, april 15, 2010

Put a number on it

Det har skrivits så mycket bra om vikt, tjockhet, smalhet, hälsa och vårt förhållande till kroppar och mat på sistone. Jag blir alldeles lycklig av att det finns människor som orkar gasta emot reklamidealet. BMI är något slags mått på något, men som med all statistik kan självklart även BMI-begreppet ifrågasättas.

Främst tycker jag att det är fascinerande vad man kan åstadkomma med siffror, bara siffror, och hur normalitet har förvrängts från att vara ett medelmått till att bli det enda ofarliga, det enda att sträva efter, att religiöst vilja tillhöra. Den som inte ligger på kurvan är onormal och onormalitet är tydligen farligt/dåligt omdöme/dödshotande etc etc. Trygghetstörstarna räds det onormala.

Men. I ett starkt dualt samhälle, hej världen, implicerar blotta förekomsten av normalitet även anormala existenser. Detta är det läskigaste som finns och utgör ett hot mot t ex lantisfruar i MQ-kläder (oklart varför.) Normalitet är annars ett ganska trevligt begrepp som talar om ett medel, men man måste dock veta vad man pysslar med för att kunna dra användbara slutsatser. I praktiken behöver inte en enda person utgöra normalfallet, men det kallas normal i alla fall.

Exempel 1: Normalitet och bedrägeri

Betrakta ett urval av 10 fruktkorgar innehållande olika antal äpplen. Korg 1 – 10 innehåller följande antal äpplen:

1: 3

2: 4

3: 4

4: 9

5: 10

6: 2

7: 6

8: 9

9: 2

10: 1

Totalt antal äpplen: 50

Medelantal äpplen per korg: 50/10 = 5

Antal korgar som innehåller normalfallet av äpplen: 0

Nejmen! Nu kanske nån hävdar att det i detta fall hade varit mer värt att prata om medianer, eller att 10 st korgar utgör ett svagt statistiskt underlag, men det är ju precis vad det här problemet går ut på. Det som framställs som fullt normalt är i själva verket ofta sjukt sällsynt.

Vidare måste vi prata om fördelning. En fördelning är en kurva som visar hur det statistiska underlaget sannolikt ser ut. Kurvan för korgexemplet ovan kunde t ex inordnas enligt följande system:

Antal korgar med 1 äpple: 1

Antal korgar med 2 äpplen: 2

Antal korgar med 3 äpplen: 1

Antal korgar med 4 äpplen: 2

Antal korgar med 5 äpplen: 0

Antal korgar med 6 äpplen: 1

Antal korgar med 7 äpplen: 0

Antal korgar med 8 äpplen: 0

Antal korgar med 9 äpplen: 2

Antal korgar med 10 äpplen: 1

En fördelningskurva för detta ser ut så här:




Ur detta kan man tex utläsa att det är lika (o)vanligt att en korg innehåller 5, 7 eller 8 äpplen, men 5 utgör ändå medelantalet. Om man får välja en korg på måfå är sannolikheten störst att man tar en korg med 2, 4 eller 9 äpplen. 9 ligger väldigt långt från medeltalet 5, men ändå är sannolikheten alltså stor att det är en sådan korg som väljs.

Vidare behöver inte ett medeltal komma ur en normalfördelning. Om de 10 korgarna istället innehöll 0, 0, 0, 0, 0, 10, 10, 10, 10 och 10 st äpplen hade medelantalet äpplen per korg fortfarande varit 5, men den underliggande fördelningen hade inte klarat ett normalfördelningstest. Kurvan hade sett ut så här och med största sannolikhet hade inte underlaget kommit ur samma fördelning som för kurva 1. Ändå blir medlet detsamma.

När media blåser upp stora rubriker om medelsvensken hit och dit kan alltså i princip vad som helst ligga bakom. Inte minst ett för litet statistiskt underlag, eller ett som är biased. "Har du slutat slå din fru?" är ett exempel på en fråga som kan tolkas hur som helst. Svarar man ja innebär det implicit att man en gång slagit sin fru. Not good. Svarar men nej, tja, då slår man henne fortfarande. Det är ett löjligt exempel I know, men mycket talande. Problemet handlar om hur siffror behandlas som hårda, oemotsägbara fakta, när de i själva verket är en konsekvens av enkäter författade av idioter och tolkade av idioter. Siffror är alltid siffror, right? Right.

(Vi ska prata om centrala gränsvärdessatsen en annan dag. Just nu låter vi detta sjunka in lite.)


söndag, april 11, 2010

Kombinationer

snäll och snygg (alltid trevligt)
snäll och ful (alltid trevligt)
fulsnygg (Bette Midler)
snäll och korkad (helt ok)
korkad och hålla käften (ok)
korkad och loud (FAIL)

Det finns sjukligt många människor med den sista kombinationen. Typ folk som vill återinvestera biltullar i nya vägbyggen och low lifes som kommenterar på bloggar och är så jävla lost att jag vägrar tillhöra samma art som dem.

fredag, april 09, 2010

Allt går att sälja med mördande reklam

Ni vet gmail, reklamen i kanten? Den brukar vara hårt korrelerad med de senaste konversationstrådarna. Just nu i min marginal: "Så blir du av med din fotsvett!"

...


Va?

tisdag, april 06, 2010

Uppåt framåt

Livet handlar så ofta om smärta. Det ska kännas att man lever heter det. Man gör slut, super sig redlös, får hjärnskakning mot asfalt, förlorar en släkting, blir av med 15 kilo och röker sönder sina lungor. Man känner att man lever. Man känner sina inre organ kämpa för sitt liv. Känner livet rinna ur en och tröstar sig med att man redan ändå visste att det finns i begränsad mängd. Livet. Sen ibland, ganska förvånande eftersom det finns så mycket som kan gå fel, finns det ingen smärta. Jag vet inte alltid hur jag ska hantera det. Det är fint när det är fint och det är en konst att ta vara på det. Jag försöker betrakta tillvaratagandet som ett tecken på vuxendom. Det är inte lätt att inte vara rädd för lycka men det vore otacksamt mot alla som bidrar till den att inte försöka ta tillvara på den. Det är ju läskigt att vara på topp när vägen ner ger en svindel. Grejen är ju att den alltid kommer att finnas där? Hissen till helvetet kommer alltid att vara närvarande så länge man har livet alls och så länge man inte redan är på botten. Det handlar om hur man tar sig ner, eller tar sig upp? Om hur man lär sig var hålen finns och kan strejfa runt dem? Eller i alla fall om att försöka?

Just nu är det i alla fall smärtfritt här omkring. Jag sökte nytt jobb och fick ett. På fredag är det sista dagen på det gamla och även om jag kommer att sakna mina kollegor ska det bli bra att starta på nytt, men ändå inte riktigt. Nu ska jag in i leken, är inte grön längre. Och sen, när dagen är slut, ska jag åka hem till vår nya lägenhet som snart tom har garderober i hallen, hänga av mig jackan, sparka av mig skorna, slänga mig på soffan och känna på golvvärmen med handflatan. Status alltså: high high high. Uppåt, framåt.

lördag, april 03, 2010

Meanwhile in the attic

Jag kollar på tennis och M lagar mat i vår nya våning. Mormor har lite mer rätt när hon kallar detta våning än vår gamla en och en halva på Söder. Nu Vasastan: för de som är för tråkiga för söder och för fattiga för Östermalm. Vår granne heter Kurt. Är fett nöjd och mycket, mycket, trött i armarna. Kom och fika och kolla på kyrktaket!