söndag, maj 01, 2011

Kroppens förfall

Det har börjat hända. Inte sakta sakta och omärkbart utan plötsligt ganska påtagligt. Min kropp börjar bli gammal. På ett sätt har den väl varit på väg mot döden sen dag ett, men nu är kulmen nådd och passerad. Jag har kråksparkar när jag ler. Jag har ont i ett knä, en fotknöl som ömmar och synligare ådror på händerna. Jag har bristningar på låren och fläckar i ansiktet som inte bara är fräknar. Mina bröst har kasat nedåt. De är om möjligt ännu mindre än de brukade vara, vilket var a minus minus. Ljuset på badet tillåter mig inga illusioner. Så här är det, så här ser jag ut. Varenda liten fin rynka syns. Jag, jag vet inte vad jag ska känna. Jag har inga problem med min ålder, min ställning i världen och min försvunna ungdomstid. Jag är okej med att vara vuxen och tycker snarare att det är provocerande med alla dessa 30-40-åringar som vägrar växa upp, vägrar ta ansvar, vägrar erkänna sig själva som vuxna människor. Men att se gammal ut? Jag tittar på mig själv och tänker att det kunde få stanna här. Man hör folk säga att de inte känner igen sina 70-åriga ansikten i spegeln och i morse förstod jag hur de känner. Inte för att jag sörjer min tonårsfasta rumpa eller ogillar det jag har nu, men tänk vad som komma skall. Tänk när kroppen på allvar börjar protestera. Det bästa har varit. Det vore väl en sak om det bara var rynkor och fläckar men det är också leder, sjukdomar, synen och allt annat i funktionsväg som man som 30-åring bara kan förutsätta funkar men som jag nu inser att jag måste värdesätta medan jag har det kvar. Det har börjat naggas i kanten. Min kropp har börjat förfalla. Det är inget jag kan hindra men det känns verkligen konstigt.

9 kommentarer:

Anonymous Julia sa...

Tyst.

5/01/2011 6:02 em  
Anonymous christina sa...

Okej. *Viskar*

5/01/2011 6:56 em  
Anonymous Ingela sa...

En kollega som är i vår ålder som har fått byta ut en höft. Han hänvisar till fotbollsspelande i ungdomen... Riktigt där är du iaf inte :)

5/02/2011 7:27 em  
Blogger Liza sa...

Jag håller med till fullo. Vet inte heller hur jag ska ställa mig till hela processen.

5/02/2011 8:29 em  
Blogger Christina sa...

ingela, oj! nej där är jag sannerligen inte än. och förhoppningsvis inte på länge.

liza, eller hur, man vet liksom inte hur man ska känna inför det.

5/02/2011 8:40 em  
Anonymous Anonym sa...

chris>> "lilla hjärtat" tänker jag när jag läser. Du har din allra bästa tid nu och ett bra tag framöver. Kroppen är starkare än någonsin och med dina livserfarenheter som gör dig till en harmonisk och trygg vuxen!

5/06/2011 8:36 em  
Anonymous christina sa...

hej anonym,

jag tror att jag förstår att din kommentar är någon form av pepp (?) men lilla hjärtat... nej det funkar inte på mig. rent kroppsligt tror jag dessutom att den bästa tiden har varit, vilket inte betyder att det är dåligt nu. inlägget handlar liksom lite om vad som komma skall, om det inte framgick. men tack för kommentaren!

5/06/2011 8:50 em  
Anonymous APM sa...

Herregud, du är ju sjukt vacker! Har aldrig ens tänkt på dina bröst eller rumpa och huruvuda det ena eller andra har en viss storlek eller fasthet. Det räcker med att bara vara i närheten av dig för att förnimma att du är skitsnygg! Vet inte ens varför, kan inte ge dig komplimanger för något särskilt, men jag bara vet det, du utstrålar något som känns!

5/30/2011 1:31 em  
Anonymous christina sa...

APM, tack för kommentar. Jag vet inte vem du är men tack så mycket.

5/31/2011 4:16 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida