Med världen i min ficka!

Lugn hörrni, det är ingen ko på isen än. Ibland sover man bra, ibland mindre. Förr eller senare gör man som kroppen vill och inte huvudet. Jag tror verkligen att det är övergående, den här gången också. Empiri är trygghet.

Idag kommer jag att ha väbben tillgänglig hela dagen. Jag har tagit tusen tunnelbanor hem till mor och far för att hälsa på, som den goda dotter jag är. Hoho. Det första som mötte mig när jag stegade upp på yttertrappan var en skitstor ödla, leguan minst, som gömt sig i bakom en kruka. Jag sprätte Dirty Pretty Things från öronen, ylade till och snubblade baklänges innan jag såg att det var vår gamla plastkrokodil från back in the day, då vi lekte zoo eller annat i trädgården i Hamburgsund. Så var man välkommen hem och tydligen hade katten Cosmo reagerat på ungefär samma sätt som fröken. Skönt att veta, att man liksom beter sig som en katt också. Typiskt.

Nu sitter jag i arkivet, med en kopp tysktmalt kaffe och någon form av chokladderivat som jag hittade i skafferiet i jakt på sockerchock. Det ska jobbas, jojo.

Be back soon.

And David? You will have to visit the fucking Wasamuseum sooner or later.