Ja, sa Svensson
Sulan möter mig med nosen halvvägs utanför dörren nästan innan jag har öppnat den och trampat av mig skorna. Jag sitter på ett flygplan på väg till det kokande kalla vattnet i Värtan. Vilja har förbytts i vara. Jag är det kalla vattnet i hamnen. Jag är raderna mellan rubriken och ingressen. Jag är Karl XII och hennes mannar. Jag är hela Sveriges historia i ett enda ögonblick. Jag är tippen av en ögonfrans i universums virvelvinande avloppsrondell, rakt ner i kloaken. Att vara är att vilja ner i avloppet. Det handlar om att koka puchero medan man lyssnar på Otis Redding och att äta grytan innan den svalnar. Annars gör någon annan det.
”Att försöka är det dummaste man kan göra. Det handlar om att göra det. Har du tanken att ’nu ska vi försöka’ då har man redan misslyckats.”
Äta grytan. Klappa katten. Älska hata förgör! förfära rör om i den. Grytan alltså.
”Det är ju bara så djävla fel. Alla som någonsin varit på besök i Stockholm vet ju att du är allt annat än välkommen hit. Det finns nämligen bara två städer i världen som är mer ovälkomnande: Johannesburg och Caracas.”
Göra sig välkommen. Vara, inte vilja. Pumpa, kål, potatis, lök, sötpotatis, chorizo, kanske bacon eller högrev. Salta efter behag, var stolt, rör om. Jag är mindre än Sulan. Jag är en amöba i Sulans mage. Det är lönlöst att bara försöka, ju. Fönstren lyser i höghusen, vilda matta kalla varma flimrande randiga ögon, över Baggeby station när jag går hemifrån klockan 0600 och återvänder sexton timmar senare. Det finns ingenting där emellan jag svär om vi inte suger av dem är det ingen som är glad i oss.
”Det finns saker som inte kan sägas i ord, men som ger sig själv tillkänna.”
Men jag ser att elräkningen är betald.
”Att försöka är det dummaste man kan göra. Det handlar om att göra det. Har du tanken att ’nu ska vi försöka’ då har man redan misslyckats.”
Äta grytan. Klappa katten. Älska hata förgör! förfära rör om i den. Grytan alltså.
”Det är ju bara så djävla fel. Alla som någonsin varit på besök i Stockholm vet ju att du är allt annat än välkommen hit. Det finns nämligen bara två städer i världen som är mer ovälkomnande: Johannesburg och Caracas.”
Göra sig välkommen. Vara, inte vilja. Pumpa, kål, potatis, lök, sötpotatis, chorizo, kanske bacon eller högrev. Salta efter behag, var stolt, rör om. Jag är mindre än Sulan. Jag är en amöba i Sulans mage. Det är lönlöst att bara försöka, ju. Fönstren lyser i höghusen, vilda matta kalla varma flimrande randiga ögon, över Baggeby station när jag går hemifrån klockan 0600 och återvänder sexton timmar senare. Det finns ingenting där emellan jag svär om vi inte suger av dem är det ingen som är glad i oss.
”Det finns saker som inte kan sägas i ord, men som ger sig själv tillkänna.”
Men jag ser att elräkningen är betald.
upplagd av Chris
22:31
6 kommentarer:
Du skriver så satans snyggt, med formuleringar jag aldrig hört talas om, men jag förstår inte vad du menar:)
Christina jag önskar jag kunde skriva som du.
Puss. minst en puss. ;-)
fabbe fabbe, tack ska du ha. gör mig glad som en ost. jag vet ju vad jag menar men det är ingen logik i det alls och jag far mest med fingrarna över tangenterna när jag skriver.
mat, det kan du alldeles säkert. how's with the ladies?
danne, jaså, det är till att dela ut pussar bara sådär? finns säkert nån lag som förbjuder det.
Ah så vackert. Oh, så berörande.
I Göteborg är man välkommen, i alla fall du. Remember that!
Citat 1 älskar jag, innerligt. Kommer varifrån?
det är från en intervju i svenssonmagazine. bra sagt, tyckte jag också. du är en sån va missy? som liksom gör och lyckas.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida