Låt mig vara!
Det känns inte bra just nu. Inte alls. Mina finaste jeans och jag som skulle råsteka potatis. Det är så vackra fickor på de jeansen, lila sömmar och dubbla knappar. Råsteka potatis. Obehagliga välbekanta ilskor i benen i själen jag är invaderad av myror. Vill ringa henne också och skälla men på vad då vad vet jag bara jag slipper råsteka potatis. Även om jag fick fram vad jag menade står jag ändå med händerna i skalvattnet och skrubbar rotknölar. Mina egna händer, kan inte byta ut dem byta ut dem byta ut dem. Invaderad.
upplagd av Chris
17:46
8 kommentarer:
varför känns det så? vad är det som gör att du hamnar där? för det är ju något.
nu tror jag bara att jag vet vad du skriver om, men om det är som jag tror så låt inte ilskorna vinna eller myrorna ta över. du klarar att stå emot. ta hand om dig.
jag hamnar där när jag blir attackmissnöjd över att inte kunna ha mina finaste jeans längre, eller när jag tycker mig ha tappat kontrollen över mitt beteende, förlorat ansiktet och agerat utanför mig. när jag inte kan stå upp för vad jag gjort sagt tänkt (!) rinner min lilla lilla buffert av extraenergi ut i avloppet som ständigt lurar i ankelhöjd, och jag tappar fotfästet i sörjan. för ett tag i alla fall. den här gången var det ett par byxor och en rumpa som jag inte alls vill erkänna vara min. objektivt är det rakt inget fel på den, jag vill bara inte erkänna att den sitter på mig och därför inte byxorna.
det känns mycket bättre nu, då.
Det är du som gör jeansen fina, inte tvärtom.
Chris baby, din rumpa är sötast. Det vet vi båda två. Ut med tankarna. Ner i slasken. Rinna ut med skalvattnet. De är inte värda dig. Aldrig. Puss.
käraste du, man kan inte vara perfekt jämt, ibland är man dålig bara. det gör inget, särskilt inte om man är som du, bättre än de flesta för det mesta :-)
c, eff, mo och hottie, tack. det är ju ett sabla snyftande här ibland men just detta var på riktigt. tack tack för värmen. idag är jag och min bak nästan överens igen. tack.
Men sötaste, din bak och min kan ha party och diskutera de svunna jeansens tid, en sak som är säker.
Och du, lilla smala, kan absolut tjäna på ett par extrakilon. Täääänk vad fin den rumpan blir i de nya jeansen, gjorda för en vuxen kvinna och inte för 12-åringar? ;)
Lycra is your friend...
Tänker inte låta dig vara. Vill tala om för fröken att du är lika fin som dina ord. Jag menar det.
Kram!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida