Egentligen

Jag gick in i en affär, sa goddag vad har ni här. Kan man köpa jeans med hög midja här? Jodå, det kunde man, och jag meddelade min storlek och allt. Detta skedde idag, på Carlings, Kungsgatan, eftersom shoppingdjävulen flög i mig på väg mot tuben, hemmet och Matlab. Nå, lillkillen bakom disken strök sitt långa flottiga och ömt vanvårdade hår bakom örat och hämtade mig en storlek jag inte burit sedan gymnasiets bekymmersfria dagar. Nej nej, sa jag, dessa är för små. Han propsade och menade på, att man måste ta den ABSOLUT minsta storlek man någonsin kommer i. De TÖJER sig, ser fröken. Jag suckar åt denna gamla visa och kränger på mig ålaskinnen, för att bevisa att det inte går. Det går givetvis inte. Jag kommer förvisso i dem och lyckas vålda igen knapparna, men jag känner mig som en svimfärdig stoppad korv och får angstpanik på stubben. Befarar de ska spricka i baken om jag ens skulle tänka tanken sätta mig ner. Ber om ett par större. Nej, nej! De sitter ju som gjutet! Ja just det. Jag kunde lika gärna MÅLA på ett par, säger jag. En storlek större tack? Långa Håret tjatar lite till men lommar till slut iväg och hämtar en något humanare storlek. Som visar sig sitta exakt lika tight. Jag tappar intresset för högmidjade byxor och säger tack men nej tack, försöker ta mig ur provhytten men blir liksom hejdad. Långa Håret får sällskap av Blondie och de båda försöker på fullt allvar ÖVERTYGA mig om att byxorna måste köpas. Hallå? De komplimerar min klädsmak (nu dold under vinterjacka) och mässar ordet töja töja töja tills jag tror jag är på väckelsemöte. Det känns bara lite ovant fröken! Hallå? Det är väl bra att det känns ovant att inte kunna andas? Jag har lång och dyrköpt erfarenhet av jeans, och jag har aldrig någonsin ägt ett par som blivit bekväma av att de töjt sig om de suttit som värmd krympslang från början. Däremot har jag gått på den guben en gång för många, efter nitiskt tjat från (provisionsdrivna?) Långa Hår. Till slut fick jag örfila Långa Håret och visa framtänderna för Blondie, innan jag flydde från butiken i full övertygelse om att aldrig någonsin sätta min fot där igen. Vad är det MED expediter egentligen?