Tunnel

Drömmar om krig, berlocker och köttstycken med flugvingar, följda av dagar i ljusgråa tunnlar. Så ser livet ut. Ett halvt julklappsrim tar form och India Arie sjunger om styrka, mod och vishet. Min rygg vill inte ge med sig och i eftermiddag besöker jag kiropraktorn igen. Han säger sträck ut, böj höger, böj vänster. Knak. Sen åker jag till villan och ger min extremt långhårta lillebror en kram, hör pappa slänga nåt i en puttrande gryta och moderskeppet sucka över sina eleverns fullständiga brist på, ja allt skulle jag tro. Fast jag vet att hon är stolt över några av dem. Jag tycker fortfarande att alla barn är glin. Avundsjuka? Nej rädsla. Tunneln är inte mörk, inte lång, inte läskig men den fortgår likväl och jag är kanske en tiondel från slutet. Tydligen har jag ålat mig igenom den i en för kroppen och ryggen ickeoptimal ställning. Så kan det gå. Jag ska brygga mer kaffe nu, gå på toa och rota fram den där kartan ur väskan på soffan. Snart snart ska vi flytta in i slottet och då blir det en ny soffa men samma tunnel.