1, 2, 3 på det 4e ska det ske

Jag låg obekvämt i sängen igår kväll och mängden ord som for genom min skalle trängde på tydligt igen, som för ganska länge sen nu. Igår var en spännande dag i det lilla och exhibitionisten i mig ba: berätta rå! För alla! Det är inte så mycket berättandet om som att, men i bakhuvudet blev i alla fall Manifestot vitt, pånyttfött och möjligtvis gående, med brasklapp om utvärdering varannan vecka. Eller så. Inte mycket ur den stora massans ögon, vilka väl aldrig läser här längre, har hänt sen sist, men rätt mycket ur mina korpditon. Eff har fått värsta grymma jobbet, vilket gjorde mig mer än glad, och en dag efter honom landade även jag ett kneg i den techigaste av techvärldar, dock 20 mil ifrån hans hemvist. Således inväntar jag nu augusti 25, då jag infinna mig skall bland glas och betong näst längst ut på blå linjen, iförd något för korta byxor och kaffefläck på tishan. Att smälta in ger självförtroende, tänker jag. Tills dess lunsar jag som vanligt runt på KB och andra ställen, för att göra det sista av det sista allra klarast på momangen. Det är 1) tråkigt 2) ensamt 3) tråkigt. Om jag ynglar av mig nån dag kommer jag behöva berätta att det tog mig alldeles för många år att ta mig igenom teknis. Fast jag kan ju stoltsera med en femma i ryska, vilket inte alla har med sig. Spaciba y dasvidanja.