Alla lådor

Fredag smög sig stilla på, klockan fem var den här. Vi har flyttat på Ida och Gustaf idag och installerat dem blott ett kvarter härifrån. De kommer få det ruggans snyggt hos sig när de packat upp sina lådor. Här hemma är det så tyst att jag kan höra Sofia slå, just i detta nu. Sju slår kyrkklockorna, det är fredag efter fem. Jag förstår inte hur det kan vara så här tyst femtio meter från Ringvägen. Jag sitter här, i min lägenhet (nå halva är väl min?) och lyssnar på kyrkklockor och en fågel som sitter i gårdskastanjen. Jag har ätit grönsaksröra på enklaste vis och druckit isvatten till medan tvn skvalat lite bortglömt i hörnet och kvällsbrisen viskat in och kylt mina flyttfötter sommarsvala. Balkongdörrarna står vidöppna, och köksfönstret, men det finns ingen temperaturvägg mellan inne och ute ikväll. Såna här stunder är makalösa. Här finns allt, innanför dessa vita väggar, under taklampan från antikhandlaren på hörnet, i den orange fåtöljen som är så ful att den blir snygg, framför bokhyllan med alla titlar, i vår lägenhet som ingen kan säga upp oss ifrån, med pasta i blodet och nytvättade tår. Det är så skönt att ha rena fötter. Ändå kan det inte hjälpas, en liten nerv som rycker i ögat och vill ut. Inte ut i vädret -ut i natten. Lite vin, lite ost, lite hänga på nån bar, lite öl lite skratt lite se sig över axeln, lite nötter, lite svett, och så vandra vidare med ännu mer förväntningar. Det är skönt här i fåtöljen också och kastanjen luktar gott och fågeln kanske blir ensam om jag går, men det rycker i ögat, det gör det.