I korsningen
Jag skulle gå och köpa kvinnosaker på butiken och pratade i tfn med O. Medan jag försöker övertala honom om att gå på AW med oss andra små kor ser jag hur en man på andra sidan gatan tappar sina nycklar ur fickan. Det är en jättestor nyckelknippa med en såndär reklamrem på, som alla hade för några år sen. Går inte att inte se den.
Förfärad ser jag hur INGEN tar upp den eller skriker på honom. Folk, dessa jävla ignoranta idioter, går runt nyckelhögen och mannen försvinner längre och längre uppåt Götgatan.
Ja, ni kan ju gissa hur det slutar. Eftersom jag har rädda världen-komplex men också är ganska stolt över att ha det korsar jag gatan snabbt som attan och plockar upp nycklarna. Sen tar jag mig en lättsam liten sprint på typ 60 meter (hade rekordtid en bra bit under 10 sekunder på grundskolan vill jag minnas) och hinner ifatt honom. Tror jag är aningen röd i fejjan då. Först verkar han tro att jag snott hans nycklar och ångrat mig eller nåt, men sen blev han glad. Det kändes bra att göra någon en rejäl tjänst såklart, fatta komma hem och tafsa på utsidan av alla fickor och upptäcka nycklarna är gone, men people people, what's wrong with you! Jag blir så lack, hur svårt kan det va att ha lite medkänsla? Lite lite lite. Om man nu inte ville röra vid någon annans nycklar (de kan ju presumtivt ha befunnit sig tex i nåns röv) hade det räckt med att hojta ju.
Nu ska jag gotta mig i min egen storhet och göra en hypotesprövning för att se huruvida en variabel 3 är signifikant för en regressionsmodell. Life is fun.
Förfärad ser jag hur INGEN tar upp den eller skriker på honom. Folk, dessa jävla ignoranta idioter, går runt nyckelhögen och mannen försvinner längre och längre uppåt Götgatan.
Ja, ni kan ju gissa hur det slutar. Eftersom jag har rädda världen-komplex men också är ganska stolt över att ha det korsar jag gatan snabbt som attan och plockar upp nycklarna. Sen tar jag mig en lättsam liten sprint på typ 60 meter (hade rekordtid en bra bit under 10 sekunder på grundskolan vill jag minnas) och hinner ifatt honom. Tror jag är aningen röd i fejjan då. Först verkar han tro att jag snott hans nycklar och ångrat mig eller nåt, men sen blev han glad. Det kändes bra att göra någon en rejäl tjänst såklart, fatta komma hem och tafsa på utsidan av alla fickor och upptäcka nycklarna är gone, men people people, what's wrong with you! Jag blir så lack, hur svårt kan det va att ha lite medkänsla? Lite lite lite. Om man nu inte ville röra vid någon annans nycklar (de kan ju presumtivt ha befunnit sig tex i nåns röv) hade det räckt med att hojta ju.
Nu ska jag gotta mig i min egen storhet och göra en hypotesprövning för att se huruvida en variabel 3 är signifikant för en regressionsmodell. Life is fun.
upplagd av Chris
14:30
5 kommentarer:
Vi har denna veckan samlat datapunkter för när den elektriska dörröppnaren fungerar respektive icke fungerar. Först trodde vi det hade att göra med datumförskjutning, att den trodde mån-tis var helg och därför inte öppnade, det var fel. Sen trodde vi att det var tidsförskjutning, alltså att den öppnar 14-24 eller så, men det stämmer inte heller.
Nu har vi mest slagit fast att den bara är jävligt paj. Jag har nästan börjat föra bok över när den fungerar, dock, för att bygga en datamodell på det och kunna förutse när den inte kommer fungera. Men det känns lite stört.
eff, du är lite störd. trodde du hade accepterat det? (out in a good way, som shirley sa om mig.)
jag skulle lätt kunna tappa nycklar (eller typ vad som helst) utan att märka det. det är ju bara att hoppas att någon som du skulle se och kuta efter liksom!
Det finns väl nivåer på störning?
absolut, och din är charmerande.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida