En liten hälsning till alla fina killar out there
Hej fina vänster/humanistman som tryckt "feminist" på visitkortet och allmänt gör en stor affär av din antirasism och kvinnovänliga hållning!
I dag ska vi prata om hat. Om varför det är okej att vara nazist men inte att hata nazister. Om varför det är bra att vara feminist så länge en inte kristiserar patriarkatet, inte blir arg och inte visar känslor. Om varför det är okej att bli hatad men inte att hata tillbaka.
Så här är det: vi lever i en hierakisk värld där vissa har mer makt, pengar och inflytande än andra. Så långt tror jag att du är med. Underordningen är deterministisk, dvs det går att på förhand och utifrån vissa givna kriterier ta reda på vem som enligt statistiken tillhör den. Queera, icke-vita och kvinnor tillhör tex de grupper som har mindre makt än vita och män. Underordningen tar sig vardagliga strukturella uttryck, som tex sämre löner och utestängning från arbetsmarknaden, men manifesteras även i våld, hot om våld, våldtäkt och trakasserier.
Varje dag bombarderas vi med nyhetsflöden om våldtagna kvinnor, diskriminering av invandrade, dödsskjutningar av flickvänner och rasistiska illdåd och på det förväntas vi... inte reagera? Den som reagerar på ett mindre svalt sätt är nämligen opassande. Den som höjer rösten, säger ifrån, inte tolererar att bli behandlad som en andra klassens människa, hatar tillbaka, hyschas och tystas och gör folk obekväma, i bästa fall. I värsta fall döms man kanske till 20 års fängelse för att man avfyrat ett skott i taket för att skrämma iväg mannen som redan dömts till misshandel av en. Fortfarande med va?
Så man lackar ur ibland. Får spel för att den vita mannen på Ikea tränger sig i kön, är otrevlig mot kassörskan och sen går ut till sin Lexus och kör iväg i överljudsfart. Man får liksom spel för att den där mannen har allt och fortsätter att ta. Man kanske lackar för att ens chef ger just den enda kvinnan kopieringsuppgifter eller ens killkompis alltid alltid alltid kommer för sent. Man kanske spårar ur för att en kvinna på nyheterna blivit mördad av sin man för att hon ville skiljas, eller för att kvinnolönerna i vårdyrken är ett jävla skämt. Man kanske tappar det när någon kallar en lilla gumman eller för att en vän berättar att hon aldrig åker taxi eftersom en annan vän blivit våldtagen i en. Du vet, bägaren rinner över.
Men nej, du vet ju inte. Och du vill uppenbarligen inte veta heller eftersom du tar så fruktansvärt illa vid dig. Istället för att lyssna säger du: alla män är inte så! Jag är en fin kvinnovänlig man och jag är inte sån, sluta hata! Du säger att det är fult att hata. Att det är lågt och att vi borde veta bättre och att hat föder hat. Och ja, det är just det det gör, men hatet kommer från samma källa. Den som slår, våldtar och föraktar kvinnor föder BÅDE hatet hos sig själv OCH hatet mot män. Det är SAMMA hat, inte olika. Det lilla lilla obehag du känner när jag far ut i fem minuters manshat är EXAKT SAMMA hat som patriarkatet dagligen, år efter år, utövar mot mig och mina systrar. Det är samma kvinnohat som studsat genom min kropp och min hjärna som sen landar i små fläckar på dig, men avmattat och bearbetat. Ditt obehag är den minimala nackdelen män har av det kvinnoförakt de själva göder bäst och som dagligen bokstavligen förintar kvinnor, och det är ingenting i jämförelse med det obehag män utsätter kvinnor för.
Jag förstår att det inte känns så trevligt. Det är säkert inte kul att påminnas om att vi lever i en skitvärld. Fattar. MEN. Du har uppenbarligen fördelen att kunna glömma patriarkatet och det är just därför påminnelsen gör ont. Vi som tillhör underordningen får leva med att ständigt förnimma förtrycket, akta oss, passa våra ord och mäkla oss fram genom överordningen du tillhör. Det är inte dig det är synd om och om du på riktigt var allt det ditt visitkort sa skulle du heller inte ha några problem med att stå ut med fem minuters manshat. Eller vithetshat. Du skulle lyssna, känna empati och sen fortsätta göra allt du kan för att förändra vår hierarkiska värld. Du skulle inte ta åt dig så mycket eftersom du vet att hatet är en naturlig motreaktion, och du skulle ha känt samma hat själv. Så kom inte dragandes med dina Gandhifasoner, du som inte är utsatt för förtrycket. Det är lätt att vända andra kinden till när man kan gömma sig bakom sina blänkande visitkort med vackra ord. Kom dock ihåg att det bara är mycket mycket små män som får plats bakom en sån liten papperslapp.
Det var allt, tack för att du läste! Ps. För fortsatt läsning, se detta välformulerade.
I dag ska vi prata om hat. Om varför det är okej att vara nazist men inte att hata nazister. Om varför det är bra att vara feminist så länge en inte kristiserar patriarkatet, inte blir arg och inte visar känslor. Om varför det är okej att bli hatad men inte att hata tillbaka.
Så här är det: vi lever i en hierakisk värld där vissa har mer makt, pengar och inflytande än andra. Så långt tror jag att du är med. Underordningen är deterministisk, dvs det går att på förhand och utifrån vissa givna kriterier ta reda på vem som enligt statistiken tillhör den. Queera, icke-vita och kvinnor tillhör tex de grupper som har mindre makt än vita och män. Underordningen tar sig vardagliga strukturella uttryck, som tex sämre löner och utestängning från arbetsmarknaden, men manifesteras även i våld, hot om våld, våldtäkt och trakasserier.
Varje dag bombarderas vi med nyhetsflöden om våldtagna kvinnor, diskriminering av invandrade, dödsskjutningar av flickvänner och rasistiska illdåd och på det förväntas vi... inte reagera? Den som reagerar på ett mindre svalt sätt är nämligen opassande. Den som höjer rösten, säger ifrån, inte tolererar att bli behandlad som en andra klassens människa, hatar tillbaka, hyschas och tystas och gör folk obekväma, i bästa fall. I värsta fall döms man kanske till 20 års fängelse för att man avfyrat ett skott i taket för att skrämma iväg mannen som redan dömts till misshandel av en. Fortfarande med va?
Så man lackar ur ibland. Får spel för att den vita mannen på Ikea tränger sig i kön, är otrevlig mot kassörskan och sen går ut till sin Lexus och kör iväg i överljudsfart. Man får liksom spel för att den där mannen har allt och fortsätter att ta. Man kanske lackar för att ens chef ger just den enda kvinnan kopieringsuppgifter eller ens killkompis alltid alltid alltid kommer för sent. Man kanske spårar ur för att en kvinna på nyheterna blivit mördad av sin man för att hon ville skiljas, eller för att kvinnolönerna i vårdyrken är ett jävla skämt. Man kanske tappar det när någon kallar en lilla gumman eller för att en vän berättar att hon aldrig åker taxi eftersom en annan vän blivit våldtagen i en. Du vet, bägaren rinner över.
Men nej, du vet ju inte. Och du vill uppenbarligen inte veta heller eftersom du tar så fruktansvärt illa vid dig. Istället för att lyssna säger du: alla män är inte så! Jag är en fin kvinnovänlig man och jag är inte sån, sluta hata! Du säger att det är fult att hata. Att det är lågt och att vi borde veta bättre och att hat föder hat. Och ja, det är just det det gör, men hatet kommer från samma källa. Den som slår, våldtar och föraktar kvinnor föder BÅDE hatet hos sig själv OCH hatet mot män. Det är SAMMA hat, inte olika. Det lilla lilla obehag du känner när jag far ut i fem minuters manshat är EXAKT SAMMA hat som patriarkatet dagligen, år efter år, utövar mot mig och mina systrar. Det är samma kvinnohat som studsat genom min kropp och min hjärna som sen landar i små fläckar på dig, men avmattat och bearbetat. Ditt obehag är den minimala nackdelen män har av det kvinnoförakt de själva göder bäst och som dagligen bokstavligen förintar kvinnor, och det är ingenting i jämförelse med det obehag män utsätter kvinnor för.
Jag förstår att det inte känns så trevligt. Det är säkert inte kul att påminnas om att vi lever i en skitvärld. Fattar. MEN. Du har uppenbarligen fördelen att kunna glömma patriarkatet och det är just därför påminnelsen gör ont. Vi som tillhör underordningen får leva med att ständigt förnimma förtrycket, akta oss, passa våra ord och mäkla oss fram genom överordningen du tillhör. Det är inte dig det är synd om och om du på riktigt var allt det ditt visitkort sa skulle du heller inte ha några problem med att stå ut med fem minuters manshat. Eller vithetshat. Du skulle lyssna, känna empati och sen fortsätta göra allt du kan för att förändra vår hierarkiska värld. Du skulle inte ta åt dig så mycket eftersom du vet att hatet är en naturlig motreaktion, och du skulle ha känt samma hat själv. Så kom inte dragandes med dina Gandhifasoner, du som inte är utsatt för förtrycket. Det är lätt att vända andra kinden till när man kan gömma sig bakom sina blänkande visitkort med vackra ord. Kom dock ihåg att det bara är mycket mycket små män som får plats bakom en sån liten papperslapp.
Det var allt, tack för att du läste! Ps. För fortsatt läsning, se detta välformulerade.