För sakens skull

Jag springer. Jag sitter ner, jag reser mig, jag springer. Över sidor, över fält. Längs med viken, sen vänder jag. Jag tar samma sträcka tillbaka, utom i dag, i dag sprang jag över bron. Mina lår orkade inte, jag har suttit för mycket. Baksidan spänner, som pianovajer, jag stretchar och tror att något ska gå av, senorna brista – jag tror det är åldern, jag tror verkligen det. Det gör inget, jag springer ändå. Jag tror att allt är arbete sa P. Det tror jag med men det gör mig glad nu, det är en bra sorts arbete, rätt sorts, det som börjar i mitten, tar sig ut, det som inte är funktionellt, allt det där falska alla harvar med, alla måste harva med – jag måste x för att kunna y, ja, men det finns annat också, ärligt arbete finns, det som börjar någon annanstans, i något annat, upptäckarlust heter det. Avtäckarlust. För sakens skull. Ja.