Study Fatigue

Agendan är förvirrande lik gårdagens, dagens innan dess, morgondagens och i övermorgons. Till skillnad från andra dagar gick jag upp okristligt tidigt imorse, varför jag redan nu, klockan två, känner mig hopplös, ofokad och lite lätt korkad. En elektron har inte en radie på 95 meter. (Om jag har gjort en revolutionerande upptäckt lovar jag att bjuda in närmast sörjande på nobelmiddag om 30 år.) På vägen från mitt av obskyra kaffefläckade papper överbelamrade skrivbord till mitt virtuella dito hade jag oturen att passera en spegel. Man blir så fruktansvärt ful när man pluggar. På en vecka har jag förvandlats från välvårdad banktjänsteman till Anja Perssons [Pääschons] motsvarighet i Loser Kosmos: Jag vankar omkring i skogsgröna mjukisbyxor modell gigant, röd fleecetröja i bästa framfab-anda et före detta snajsiga slalomsockor. Skolbarnen pekar och skrattar åt mig när de går förbi. Katten gömmer sig och allting verkar i vanlig ordning mer lockande än att läsa vidare. Dammet i badrummet liksom lockar förföriskt och diskhögen sjunger lovsånger. Jag antar att jag har trancenderat till stadiet Study Fatigue, som ES skulle ha sagt.