Heart of the matter

Med ens jag kliver av tåget på stationen i Helveteshålet, jag menar Linköping, saggar min bröstkorg ihop och det lilla hjärtat där inne halkar ner i knäna.

Skvalp skvalp.

Plask plask.

I blod.

Det snöar motvinds och tåget var försenat. Resan förgylldes ytterligare, vid sidan av den spännande destinationen, av en skorrande nordtysk som pratade liberalistisk anarkism högt och utan avbrott. Han hade alla attiraljer, alla erforderliga redskap. Rakad på ena sidan skallen, alldeles för tunna skor, palestinasjal. Som en malande diftongkvarn rullade hans sävliga ängelholmsdialekt omkring i vagnen och drev mig till ett sakta vansinne. Snorig är jag också.

Hur ska jag någonsin kunna föda barn?