Som guben i låddan

”Haj du, knackeliknack.” Idag på eftermiddagen ringer det alltså på en liten gubbe i blåställ och yttrar just den konstiga frasen. Han håller i en mystisk blå plasttratt och en liten stege, tror jag, en hopfällbar. Hur som helst är det uppenbart att han vill komma in så jag gläntar på dörren och han piper förbi. Det visar sig att den lille mannen med flint är något i stil med fläktdriftskontrollant (eh?) och ska kolla ventilationen i min lägenhet. Det hade kanske varit på sin plats, tycker gåspennan, att varsko hyresgästen innan? Han börjar omedelbums och på grov östgötska att använda sin blåa plasttratt i duschventilen och jag fattar ungefär hälften av vad han säger. Det innefattar mycket damm och många diftonger. Något om att han ska ”få dän den”. Jag känner hur jag blir norrländsk och börjar andas in luft istället för att svara på frågorna jag inte förstår. Han joxar lite till på sin stege och grimaserar. Sen verkar han nöjd, för han mäter med den blåa tratten igen och ser nästan lycklig ut. Samma procedur fast utan stege äger rum vid köksfläkten. Det slutar med att han rynkar på näsan och skruvar ut den och ber mig lägga den i hetvatten med diskmedel i någon halvtimme. ”Så ä den som ny sän vettu”. Jag får för mig att dra ett litet skämt och påpekar med glimt i ögat och rosor på kind att hyresgästen kanske är en liten snuskbubbla. Alltså, jag gör det i tron att den lille gubben ska skrocka och säga inte då, att alla ungdomar förbiser sin fläktskötsel. Istället håller han med om hyresgästens (min!) snuskbubblighet, tar sin stege och sin tratt och piper ut igen. Jag står kvar med mitt kors och min jätteäckliga, superflottiga, totalingrodda spisfläkt och undrar vad det var som hände. Fram med det nu: vem är det som har skickat mig ett förolämpogram? Hämnd, ska jag ha.