Hamra
Det är slut på utrymme i huvudet. Jag kan bara det jag kan. Inget nytt får plats. Jag känner mig gammal. Säkert är det någon med fler årsringar än mina som fnyser, men sanningen, jag känner mig gammal. Inget nytt får plats. Jag läser och läser. För varje rad in, en annan ut. Swap swap, bytt är bytt kommer aldrig igen. Det går inte framåt, inte bakåt, jag kan bara det jag kan. Minns att det man vet och det man känner nästan alltid är disparata fenomen. Jag lägger ingen vidare tyngd vid detta men jag känner mig helt enkelt gammal. Ony. Vid Odenplan grät jag idag. Så långt hann jag ifrån KB innan ilskan över det faktum att jag inte lär mig något nytt bröt sig igenom och rann ut. Om det inte hade varit på allmän plats hade jag kunnat fylla hela vagnen. Levande? Tack finaste.
upplagd av Chris
17:58
7 kommentarer:
Ja, lindanserskan har en förmåga att sammanfatta saker med hjälp av få ord med mycket betydelse, och jag kände att just levande var sådär perfekt. Jag håller helt med.
De där känslorna är för jävliga, jag håller med. När man äntligen lärt sig en sak så kommer man på att man inte kan knyta skorna helt plötsligt. Eller, det känns så. Hjärnan som en bordsyta, varje gång man lägger nåt nytt på bordet trillar nåt annat av. Suger.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag har lärt mig massor av nytt de sista åren.
Utvecklat mig mer än de flesta av mina vänner.
De har dock minnen av händelser och känslor,
som de hade innan 13 års ålder.
Det har inte jag längre...
Vet inte, men min skalle är full med så mycket skräp att jag nästan känner en lättnad av att bli av med en del med jämna mellanrum. Dock blir jag irriterad när jag av misstag råkar byta ut bra prylar mot nya kunskaper som visar sig vara överreklamerade och mest bestå av skitsnack. Jag ser det som att jag försöker bygga ett "best of" i skallen, bli av med skräpet, lära av mina misstag och samla på saker jag tycker är värdefulla. Men så är jag ju i behov av professionell hjälp också... ;)
Du låter stressad. Gör något åt det:)
det hade kunnat vara jag som skrev det här. jag förstår dig så ofantligt väl. jag känner mig fruktansvärt gammal ibland, glömmer grejer och förvirringen är total. jag har två yngre småsyskon, 15 och 16, som också liksom påminner om det jag var för en sekund sedan, medan jag påminner dem om någonting som är så långt i framtiden så att de inte ens kan tro de själva kan komma dit. det dr blev en väldigt lång mening.
Du vet väl att det är en illusion?
Allt lagras. Vissa saker klarar man bara inte av att hämta upp igen efteråt...
Och där... tror jag åldern har lite betydelse.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida