Incognito?
Så, jag funderar över en liten sak. Den är 172 centimeter lång, väger 550 hekto och har lockigt hår, nowadays. Just nu sitter den och äter choklad också, samt låter typiskt som en kontaktannons. Ber om ursäkt. Alltså, jag funderar på att komma ut. Borde jag det? Inte för att jag är lesbisk, som ju brukar förknippas med utkommande, utan liksom med mig själv. Här, i etern. Kliva ur Lisafoo-garderoben och Donna klart. Lägga ut en redigerad bild med blanka ögon och lena hårstrån. Visa mitt sanna jag och sluta att ranta bakom en cyborgbild.
Råd por favor.
Råd por favor.
upplagd av Chris
20:23
19 kommentarer:
Outa! Outa! Outa! Även om det är fantastiskt underhållande att föreställa sig fröken med blekt kattdjur på ryggen.
okej, jag förstår frökens inställning till det hela. okej. kärlek!
Minns inte varför jag lade ut de suddiga bilderna på mig själv när det begav sig. Kan haft att göra med hårhybris.
Borde du det? Det känner du väl själv? Om du måste fråga, är inte det ett svar i sig?
Nu var jag jävligt hjälpsam. Hoho. Skyller på kaffet.
Beror nog på syftet med bloggen?..jag tycker det är rätt skönt att inte ha en bild inne på mig själv, lättare att skriva vad man vill då på något sätt...Äsch, du känner säkert helt plötsligt hur du vill göra?...*kram*
Eff, den fantastiske, har som vanligt så väl sammanfattat även mina tankar.
Det måste du veta själv stumpan (ett varmt och mysigt stmpan, utan översittartoner). Helt oblygt måste jag dock säga att behöver du lägga in längd och vikt i själva frågan är nog svaret nej.
Jag är rädd att du skulle sluta vara så rak, skön och underbart läsvärd om du började betänka att folk du inte känner väl och älskar kommer att veta att det var du, just DU, som skrev...
(Säger bruden som publicerar godis-bikini-bilder på sig själv. Men ansiktslösa var de!)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
så mycket tänkvärt. ja.. jag vill ju inte bli oärlig bara för att nån vet hur jag ser ut. men jag skulle ju vilja stå för det jag säger.
får nog tänka ett slag till.
kärlek!
Man kan säkert lista ut min ståndpunkt utan att jag ens yttrar mig i frågan, men jag gillar att ha ett ansikte till det jag läser, en person så att säga. Därför jag har det själv. Och jag har definitivt inga issues med att stå för vad jag skriver och tycker heller, vilket jag vill ska vara alldeles uppenbart.
Jag tycker helt klart du ska göra det.
det var ju så jag tänkte från början, att det var dags att stå för det även om jag inte direkt delgivit er något vidare värst radikalt. det skulle nästan kännas skönt. sen kom tanken på att inte våga längre och så knöt det sig lite. jag lutar ändå åt andreas håll...
Ja kör med bild! Grejen är att folk ändå inte kommer känna igen dig värst väl efter att bara ha sett en bild. En endaste bild gör sällan ansiktet levande.
Jag har så pass många som läser min blogg som också känner mig så jag skiter i om min blid ligger där. Jag är den jag är och jag skriver som den jag är. Skäms inte för något jag gör och har inga problem med att berätta det i text för andra.
Allt är en avvägning, du måste göra din.
Jag bara undrar, vad skulle ändras? Förutom kanske till en början en hel del kommentarer om hur snygg du är... ;)
Det är väl inte så svårt att inse att steget från total anonymitet till närmast total identifierbarhet kan betyda mycket i hur man presenterar tankar och liknande? Även om man redan vet att man har vänner som läser bloggen (vänner implicerar ju att acceptans redan finns i någon, oftast högre, grad).
Det varierar ju givetvis från person till person. Men att det blir en förändring i tankesättet tror jag inte går att komma ifrån. Det sker alltid en slags "social frisering" av tankar och sådant, vare sig man är medveten om det eller ej.
Ansiktet är ju den yttersta definitionen av människans fysiska identitet. Stora delar av hjärnan finns där enbart för att läsa av och lagra just ansikten. Det är liksom inbyggt i den mänskliga organismens kärna att ansiktet i sig är viktigast av identifikationsparametrarna. Det påverkar mer än man tror, tror jag.
Eller så tänker jag bara för mycket igen. Det är fullt möjligt.
inget svar utan bild....
Eff - Applåder. Mer applåder.
D.H. my dear What he said!
Lite intressant att se de som har bild argumentera för bild, och de som väjer att vara anonyma argumentera mot. Det känns som en trend, det gör det... :)
Eff uttryckte det galant och med en hel hög ord och jag håller med. I och med det bekräftar jag även Miss Takes observation... Personligen skulle jag hellre skriva ut mitt riktiga namn än lägga ut en bild. Förr handlade det om att göra sig ett namn, nu handlar det om att göra sig ett ansikte. Ta bort ansiktet och man förblir anonym, även om ALLA vet vad man heter. Anonymitet, precis som "mackt", är frihet.
Tja, jag tycker det görs alldeles för stor "issue" av hela bild-frågan.
Eff - Jag tycker du tänker för mycket. OM man nu påverkas, medvetet eller ej, och skriver annorlunda, för att man satt en bild på fejan på förstasidan, och socialt friseras, då är det något annat som inte stämmer.
En bild säger egentligen inte alls särskilt mycket, mer än att den visar (väldigt begränsat) hur man såg ut just vid det tillfället då bilden togs.
Att skriva ut sitt namn är rimligtvis då en betydligt större "risk" och outning, särskilt om det inte är Kalle i Stockholm eller whatever som är ett extremt vanligt namn, och man kanske bor i typ Svenljunga eller ett annat ställe med ca trettio pers, en mack, en ICA-butik och en pizzeria.
Miss Take: Kanske är det så att vi som valt att ha en bild tänkt igenom det noga och kommit fram till att de som inte är ens vänner eller andra man känner som läser bloggen får ett ansikte till texterna, men trots några tusen besök har ingen känt igen bilden än...
från början var anonymiteten till för att jag inte kände hur jag ville göra med bloggen. det var första gången jag skrev något tillgängligt. sen fanns ett visst mått av jag-vill-inte-ha-mitt-namn-på-internet med i funderingarna också. mitt efternamn är avslöjande för det är bara vi som heter det. (vad roll nu det skulle spela.) efter att ha lärt känna lovely shirley, lovely eff och lovely liza genom det här skriveriet känns allting nu mycket mindre dramatiskt. många av mina vänner och, tydligen, bekanta läser och de vet ju redan vem jag är. att fortsätta att stå för det jag skriver skulle non inte vara svårt, men jag skulle ha stora problem med att _bara_ förknippas med ett ansikte. den inre striden, återigen, om att vara kvinna, vilja vara snygg men samtidigt önska att jag tyckte att det inte spelade någon roll. dilemma, big time. jag är så stolt över att vara jag, jo ibland, men jag avskyr när jag faller in i någon form av mall och spelar på kvinnlighet som inte är min egen utan omvärldens bild av hur den ska vara. jag misstänker att en bild skulle spä på mina egna känlsor om att orden räknas mindre, ansiktet mer.
ändå blir det nog en bild. jag känner liksom för att presentera mig.
Tja för att sälla mig i raden av kommentanter så säger jag att det är klart att det blir en mer personlig blogg med bild. Sen om du kommer ändra hur du skriver, det ju bara du. Jag censurerar inte ett dritten! Eller jo, namn på andra men jag jag är lika outspoken med bild som utan. Men det är jag. Å du är du. Så du ska välja helt själv. Nu ska jag få en lektion i sekretess =)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida