måndag, april 03, 2006

Lite tomt

Det är matbord i björk och Håfströms Mr Walker och så är man hemma igen. Hemma hos mamma och pappa där allting började, allting pågår och allting ska sluta. Tiden är sannerligen relativ. Jag tror att jag ska stanna här i mellantiden ett par veckor. Igår eftermiddags var dränerande. Som ett utsuget russin skumpade jag fram på rälsen och klev av på centralen som en donna passerad bästföre. Hit me baby, och det gjorde han. Finaste. Det är lite märkligt med den inre styrkan och dess tvära kast. Ibland är den stoisk, envis, nästan enfaldigt påstridig. Andra gånger kryper den in och kurar ihop sig mot bröstbenet och tar liksom semester så att man måste locka fram den med sötsaker och löften. Ibland, ibland, så behövs den inte ens. Jag behöver inte känna mig stark, inte svag, inte ledsen, inte klok utan jag kan bara vara. Som här. Det är inte större eller mindre än vanligt, bara just vanligt. Lillebrors långa hår* slänger framför skärmen, syster C bor ju inte kvar, mamma rättar någon uppsats och pappa vänder något blad, fipplar någon siffra. Jag ska bädda ut soffan och ta mig samman. Alltid ska jag ta mig samman. Äter druvor. Saknar.

*Det är modernt bland kidzen.

5 kommentarer:

Blogger Ms.Take sa...

Ja. Som du sa. Bara. Ett. Liv. And this is it baby. Om du tar dig samman, gör det då för dig - raraste, och bara för dig.

4/03/2006 10:22 em  
Anonymous die kleine knytt sa...

Det är lite märkligt med den inre styrkan och dess tvära kast.

Tankarna var i oreda och min tysta förhoppning att finna något här som kunde sätta ord på dem införlivades med råge. Är den inre styrkan alltid en tillgång? när frustrationen över att inte förmå sig att ta tillvara på den tar överhanden? Och så är det just då den verkligen behövs…

4/03/2006 11:06 em  
Blogger Grus sa...

En hel del alldelles förträffliga texter och allt jag kan komma på att kommentera väl här vid resans slut är hur rolig jag fann texten om... valen. Fastnade kanske för att jag skrattade högt. Säger kanske mer om mig än dig. Sammantaget väldigt bra.

4/04/2006 2:09 fm  
Blogger Nini sa...

Din lillebror oxå?? Märklig företelse det där med långa hår... Oh well, snart kommer lumpentider å då ryker tofsen. Tyvärr, han är ju söt med sitt svarta hår i tofs..

4/04/2006 8:08 fm  
Blogger Christina sa...

nini baby, lumpentiden komma måhända, men min lillebror är ju från sthlm. det är välan din också med tanke på dig? hur som, ställer mig tveksam till min brors militärlängtan =). han är mer av en musiker.

grus, tack så mycket! den där valen var det lite synd om ja, verkligen. men man får skratta åt det sorgliga ibland.

kärlek!

4/04/2006 10:36 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida