Lite tomt

Det är matbord i björk och Håfströms Mr Walker och så är man hemma igen. Hemma hos mamma och pappa där allting började, allting pågår och allting ska sluta. Tiden är sannerligen relativ. Jag tror att jag ska stanna här i mellantiden ett par veckor. Igår eftermiddags var dränerande. Som ett utsuget russin skumpade jag fram på rälsen och klev av på centralen som en donna passerad bästföre. Hit me baby, och det gjorde han. Finaste. Det är lite märkligt med den inre styrkan och dess tvära kast. Ibland är den stoisk, envis, nästan enfaldigt påstridig. Andra gånger kryper den in och kurar ihop sig mot bröstbenet och tar liksom semester så att man måste locka fram den med sötsaker och löften. Ibland, ibland, så behövs den inte ens. Jag behöver inte känna mig stark, inte svag, inte ledsen, inte klok utan jag kan bara vara. Som här. Det är inte större eller mindre än vanligt, bara just vanligt. Lillebrors långa hår* slänger framför skärmen, syster C bor ju inte kvar, mamma rättar någon uppsats och pappa vänder något blad, fipplar någon siffra. Jag ska bädda ut soffan och ta mig samman. Alltid ska jag ta mig samman. Äter druvor. Saknar.

*Det är modernt bland kidzen.