Vågar jag hoppas?
Ett möte. En idé. Något som kom ur det. Två hjärnor, samma mål, som jag gläder mig. Alla, idag tog jag första steget mot ett arbete som skulle göra mig lycklig. Jag ska träffa redaktör och illustratör i veckan som kommer. Det känns helt galet, på ett sprudlande och champagnegalopperande sätt. Förtjusande i magen!
6 kommentarer:
Klang och jubel!
Du ser... Iiiihihi. Jag blev glad nu.
Grattis! Jag håller alla tummar och tår jag bara kan. Och några till.
När vi ändå är inne på tidningsvärlden, Nemi i gårdagens pappersDN handlade om dig!
Och sista på samma tema, tidning; stort löp i Aftonbladet eller Expressen efter något nytt forskarrön igår:
Så blir du UNG OCH SMAL LIVET UT
Tja, det låter inte som en omöjlig kombination...*galgvarning*:)
nemi? ska se vad jag kan hitta i högen. hon och jag brukar ha ganska lite gemensamt. å hurru, vafan ska man vara ung och smal för? vi är inte lyckligare för det ;o)
Det är ju just därför man kan vara det livet ut ;) Nä usch...
håll tyst nu innan jag måste göra mig av med min bakfylla en gång för alla och kräkas lite i en lägenhet som inte ens är min. (nej nej, inga olagliga kopuleringssejourer har ägt rumt, jag bor hos holmskan). knyttet, nu får du ge dig. jag älskar dig ju. (baby, jag behöver lite bollplank sen, kan du tänka dig att ställa upp?)
Ställer alltid upp som bollplank!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida