torsdag, april 20, 2006

...

Som en virvelvind på valium, varför kan du inte bara vara så? Hur kan jag bli besviken för att jag inte får dig när jag inte vill ha dig som du är? Hur kan en människas liv gå ut på att bevara hennes stolthet? En bild, en bild, jag är bara en bild. Inget lugn, ingen kärna, inget inre. Ingen frid, ingen trygghet, inget av det som bara är mitt. Om jag är lugn? Då gav du mig lugnet. Om jag är innerlig? Då var jag det med dig. Om jag är trygg? Då kan du ta tryggheten ifrån mig. Jag kan inte alstra, bara ta emot. Om jag skrattar? Då är det för att du gör mig lycklig. Om jag gråter? Ja, för att du slutade din fan. Jag är trött. Var bara som jag vill att du ska vara, kan du inte bara vara så. Då slipper jag famla runt och skjuta upp, falla ner, tumlas runt. Trött. Bara stå framför mig. Stå där en vacker dag, med röda skor och stabilt leende. Bestå där för jag är trött.

2 kommentarer:

Anonymous mjg sa...

Se så, kom nu,
håll mig i handen.
Jag ska vara stark igen,
för din skull.

4/20/2006 12:52 em  
Blogger nina sa...

gud vad bra du skriver. förtrollande.

4/20/2006 4:40 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida