Hör mig tänkte jag

Vi satt på en restaurang den kvällen. Fönsterbordet blev ledigt precis när vi kom så vi hade den bästa platsen i lokalen. Det var inte överdrivet snofsigt men petit och charmigt med sobra dukar och salongsberusat klientel. Det var många vackra där såg jag när kyparen tog upp vinbeställningen. Han hade en fläck på slaget. Först tänkte jag säga något till mitt sällskap men då han var utom hörhåll pratade vi redan om något annat. Ingen hade frågat mig sådana frågor förut. Frågor, som krävde riktiga svar. De verkade helt oblygt plockade ur en jättegarderob, ett passionerat inre, och fick mig att vilja fundera och lägga huvudet på sned och tindra och flirta helt ohämmat. Som en uppslagsbok ville jag svara på dem, ärligt, brutalt, öppet och rått. Hur som helst, det låg inte för mig. På det stora hela ville jag mest att hon skulle kyssa mig men något sådant vågade jag förstås inte föreslå. Inte innan varmrätten i alla fall. Kanske, i värsta fall, att vi kunde kosta på oss en tåflirt till kaffet. Vi hade nästan likadana skor. Hon hävdade att hon hade köpt sina i Tyskland, men hon ljög såklart. Jag kände att jag älskade hur hon ljög. De passade ändå bättre på henne än på mig. Min mor hade drabbats av en förkylning under ett kritiskt skede av graviditeten och på grund av den, bacillen alltså, hade jag fyra tår på vänsterfoten. Öppna skor var generellt ett dåligt val men jag ville desperat ha hennes uppmärksamhet. Hon verkade hellre vilja veta hur jag kände inför gud, universum och kanske också vegetariskt. Mina tår brydde sig ingen om. Som hon frågade. Ja gud, som hon frågade.