Avancemang my ass

Det här:

Skulle det vara ett större misslyckande att läsa 180 p Drömutbildning på Utopihögskolan och sen stå utan jobb, eller att läsa 180 p BlodSvett&Tårar på HardWork Acamdemy och få ett riktigt toppjobb, där man vantrivs? Om man svävar på sina rosa moln och tillåter sig att göra det högt och innerligt nog är sannolikheten att komma över drömjobbet ändå större än om man skiter i hela skiten och tar det säkra före det osäkra. Hur ska jag veta hur riskbenägen jag är? Vad är det värt? Jag är inte närmare min dröm om självförverkligande på ett fint jobb i kostym än i kassan på Domus, men jag har åtminstone inte närt en hopplös dröm vid min barm. Det kan vara effektivt att kväva drömmar med ens de uppenbarar sig, så slipper man bli besviken senare. I sann svensk anda tycker jag mig ana en gyllene medelväg, men även detta medel är ju subjektivt. Hur som helst går tentan om en vecka och jag kommer att sitta där och plita.

skrev jag på trettondagen i år. Det var mitt andra blogginlägg ever och se, se så långt hon har kommit sedan dess. Jag kunde lika gärna ha skrivit det idag, just nu, just här i den röda soffan. Trettondagen var tid prebordeauxsoffa.