Splittrat
Jävlar. Påsar, överallt. Inga japaner så långt ögat når. Soffor, bokhyllor, jag leker plockepin med möblemanget. Flyttar jag på något rasar något annat. Hej och välkomna till Flyttbloggen liksom. Nu ska jag sluta tjata.
(Nej, jag är inte hemma. Glocalnet tar nänmligen 6-8 veckor på sig att skicka ett modem och slå på on. Vad är det som tar sån tid? Locket ska kanske läggas på brunnen?)
Jag träffade söta fröken Maggie på Tranan igår kväll. Eller söt och söt, hon är dundersnygg. Det var Den stora Bloggträffardagen igår faktiskt. Vad ska jag säga. Det var fint att ses äntligen och jag har lyssnat på Martin's Song idag. Jag funderar över varför jag vill ha ansikten. Jag vill se er. Jag längtar efter att folk ska se mig, kanske igenom mig, och så försöker jag se folk. Det är otvunget också för ingen vet. Det fungerar alldeles förträffligt bra att vara den man råkar vara den dagen. Det bagagefria livet är så spännande.
Jag har cyklat hit. På min finfina namnlösa cykel som bara skallrar litegrann har jag cyklat över bron, längs med Lidingövägen, uppför Valhallavägen och ner för Sturegatan. Som en riktig Stockholmare och inte bara en i exil, med vinden i håret och cykelkorg i tankarna. Förbi kungliga tennishallen och Stadion. Är det nån form av sportmatch där ikväll eller? Alla dessa blårandiga supporters, som står och går och dricker öl på min cykelbana. Jag fräste till och cyklade in i en tjock gubbe så han vek sig dubbel. Sen vände jag och cyklade över honom en gång till. Hytte med näven och hotade med mer stryk om han gjorde om det.
Nä.
Men jag himlade med ögonen och försökte se ut att ha bråttom.
Jag har total blogg- och skrivabstinens. Tusen ord trängs i mina fingrar och så blir det ett sånt här jäkla fishlo pishlo-inlägg. Hej och välkomna till Plock Ihop-bloggen liksom.
Snart ska jag dinera med Katta. Blir fint de. Kärlek.
(Nej, jag är inte hemma. Glocalnet tar nänmligen 6-8 veckor på sig att skicka ett modem och slå på on. Vad är det som tar sån tid? Locket ska kanske läggas på brunnen?)
Jag träffade söta fröken Maggie på Tranan igår kväll. Eller söt och söt, hon är dundersnygg. Det var Den stora Bloggträffardagen igår faktiskt. Vad ska jag säga. Det var fint att ses äntligen och jag har lyssnat på Martin's Song idag. Jag funderar över varför jag vill ha ansikten. Jag vill se er. Jag längtar efter att folk ska se mig, kanske igenom mig, och så försöker jag se folk. Det är otvunget också för ingen vet. Det fungerar alldeles förträffligt bra att vara den man råkar vara den dagen. Det bagagefria livet är så spännande.
Jag har cyklat hit. På min finfina namnlösa cykel som bara skallrar litegrann har jag cyklat över bron, längs med Lidingövägen, uppför Valhallavägen och ner för Sturegatan. Som en riktig Stockholmare och inte bara en i exil, med vinden i håret och cykelkorg i tankarna. Förbi kungliga tennishallen och Stadion. Är det nån form av sportmatch där ikväll eller? Alla dessa blårandiga supporters, som står och går och dricker öl på min cykelbana. Jag fräste till och cyklade in i en tjock gubbe så han vek sig dubbel. Sen vände jag och cyklade över honom en gång till. Hytte med näven och hotade med mer stryk om han gjorde om det.
Nä.
Men jag himlade med ögonen och försökte se ut att ha bråttom.
Jag har total blogg- och skrivabstinens. Tusen ord trängs i mina fingrar och så blir det ett sånt här jäkla fishlo pishlo-inlägg. Hej och välkomna till Plock Ihop-bloggen liksom.
Snart ska jag dinera med Katta. Blir fint de. Kärlek.
upplagd av Chris
16:25
11 kommentarer:
Du skriver som en ängel med attityd. Det är ett nöja att läsa.
det var det värsta, nu vet jag inte var jag ska göra av mina röda kinder här på officiella platsen och allt.
oh. tack.
Men! Jag och mitt gäng var också på Tranan igår. Och Mellberg. Såg du?
Bara du hittat kaffebryggaren så gissar jag att du klarar dig. Trots att den inte pratar tyska med dig.
Jag har också börjat förstå det där med ansikten. Läskigt men i slutändan mest bara härligt.
Fyfaen, I'm jonesin' nuförtiden. Du har skrivabstinens, jag bitvis svår läsabstinens.
Och mötet, alltså, fatta snyggheten som sammanstrålade just där och då. Rent löjligt ju. Står Tranan kvar ens?
Jag vill också vara ute och cykla i Stockholm. Både rent fysiskt och som ett metafår.
Jag har också flyttat in nu. Ramlade in kvart över elva med en dagryggsäck innehållandes det nödvändigaste såsom tre kjolar och en plattång och sade att "hej, jag ska bo här ett halvår".
btw baby, please don't log on when you're writing you-know-where
Härligt som satan att jonna runt i stockholm, man kommer så fort fram och utan ansträngning, underskattat färdmedel.
Jag vill också ha ett ansikte!
(Eh...asså...)
vstk, sorry! å skit på mig vad glömsk jag e.
tranan står kvar. och jenny gumman, japp, jag såg honom. eller snarare, maggie såg honom, ja ba, jaha ere han? och sen inte så mycket mer. han hade en ful tröja tycker jag.
idag har jag cyklat från ön till alströmergatan. herre, jag var tvungen att tjacka nya shorts på vägen.
Menvafan! Såg du honom och inte mig? Jag som sprang runt och drack sangria ur bringare och hade med mig typ fjorton kompisar!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida