Försök till mord

Jag kör inte bil. Främst på grund av att jag inte har ett körkort såklart, men det beror i sin tur på saker. Of course. Vi smällde en gång och det var blod överallt, jag var åtta och även om det inte var någon fara var ambulansfärd och sjukhus läskigt så in i helvete och mamma med krage och huga. De påföljande två åren spjärnade jag emot med fötterna i sätet framför mig när jag åkte bil, så att jag skulle kunna hålla emot om vi krockade igen.

När jag fyllde sexton övningskörde jag lite mellan alla miljaderrrs grejer man pysslade med i hallen, i skolan, under sängen, ni vet. Det kändes mest jobbigt och sen flyttade jag hemifrån. Min pojkvän hade körkort om vi verkligen behövde bil. Jag förträngde gladeligen det där kortet och har cyklat sen dess, åkt tunnelbanan i Stockholm som normala stroppar gör och suttit i baksäten och valt musik. Det passar fröken utmärkt. Jag är rädd att jag ska köra ihjäl någon dagen jag skaffar mig körkort.

Och idag. Det var ett tag sen jag tänkte på det här. Jag bor så nära stan nu att kommunikation aldrig är ett problem. Men alltså idag. Herre jesus, jag höll på att cykla ihjäl en ekorre. Asså en jävla EKORRE. Den for ut bredvid spåret på väg mot Ropsten från en grön liten buske och jag hade aldrig i nionde sfären kunnat bromsa. Fatta äckligt att cykla ihjäl ett så stort djur. Jag ska fan gå nu.

Yuck.