Tyst och Stilla

Det finns ett paradis nära oss. Jag gick, jag gick långt och fann det, vassen var gul i den låga solen, sländorna dansade på ytan och det var ljummet i eftermiddagen, mjukt och vaggande. Från ett hjärta av betong och en själ i neon, hur kunde jag finna paradiset bortom det? I två timmar gick jag där, satt på en sten och såg ut över gyllenlandet mellan höga träd i mattgrönt och fågelkvitter på årets sista lånade sommardag. Jag såg ljuset sjunka rakt ner i sjön och ta hela dagen med sig i famnen, fånga fåglarna på vägen och bädda om dem. Jag såg bortom sjön, såg ansikten jag älskar och tänkte tankar jag saknat, tänkte på dem utan att veta det. En tanke flydde, på fri fot nu eller kanske dränkt i tjärnen. Det fanns ett paradis nära oss.