fredag, september 08, 2006

Fredag morgon, man funderar

Ända sen jag var liten parvel, och jag var liten när jag var liten, minst av alla nästan jämt och satt i mitten på främre raden på alla skolfotograferingar, har jag känt ett inre motstånd till beroende. Jag har tyckt att det är viktigt att visa att jag kan, själv. Det växte aldrig ur mig. Som ett barn vill jag fortfarande skrika KAN SJÄLV allt som oftast mest av allt längtande efter att tro mina egna ord. Rädsla. Det är inte andras uppfattning som spelar mest roll, utan min egen av mig själv. Dåliga dagar tror jag inte på att jag kunde knyta mina skosnören ens, om jag så hade bild-för-bildinstruktioner. Å andra sidan kan jag andra dagar tycka mig fullt kapabel att ta över världen, i bästa Napoleonanda, så går jag omkring med handen innanför västen och spankulerar i allt mitt övermod. Sen jag började om med mig själv häromsistens är tillvaron lugnare, stabilare, bättre till mods, men ibland knackar den inre revolten på. Jag vill vara liten mindre minst och ta emot, ligga i ett knä och lyssna på sanningen berättad av någon annan, men jag kan inte. Jag kan inte ta emot. Jag kan inte lyfta ränta. Ibland tror jag att det är vårt livsöde, vi som går omkring med handen innanför västen men gör det så att vi svettas på bröstet. Stark men inte egentligen, stor hatt men alltför tung på fredagar lördagar söndagar. Eller så är det livet bara i största allmänhet, för alla och envar. Jag fick det här hörnet.

5 kommentarer:

Blogger eff sa...

Jag tycker samtidigt att det är ganska komiskt att just du, som är ganska upplyst och påläst och skarpsynt vad gäller genus och sådant, skriver "man funderar" i en rubrik som avser du själv.

Ska läsa inlägget senare. Är för hungrig och virrig för det just nu... Herrå!

9/08/2006 12:04 em  
Blogger sandra sa...

Satan Christina. Så bra du skriver. Och jag är en sån liten napoleonbakelse som blir svettig på bröstet.

9/08/2006 12:29 em  
Blogger Studiomannen sa...

Jo men det hörnet du är i har du också hjälpt till att måla in dig i. Och färg torkar så småningom. Hoppa gärna in i min famn och var liten (för jag är stor), men tro inte att du inte kan lära mig någonting. Du är klok för fan!

Vi vet det ju redan och därför hämtar dina bloggfans fläktar som torkar färgen.

Om du inte kastar bajs in i fläktarna förstås...

Bra helg, darling!

9/08/2006 12:49 em  
Anonymous .m. sa...

Djävla fint hörn det där. Ska du stå där länge eller?

9/08/2006 1:34 em  
Blogger Ullton sa...

alla är vi störst och minst ibland, det jobbiga sker när man inte är det samtidigt, och det blir obalans i västen

9/08/2006 5:39 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida