måndag, september 04, 2006

Släpp mig fri

Är det kanske så att man aldrig slutar växa, aldrig slutar sträcka sig spreta streta anstränga sig? Aldrig slutar hoppas. Vad är det sista man slutar med? Att leva, att andas, att dö? Kan man börja dö? Man kan sluta leva. Att börja känns mer långdraget än att sluta. Det är bäst att tänka så. Baby, det här är från hjärtat. I allt annarsljus som lyser på mitt kök av glas, in genom regnduggade rutor, det här är från hjärtat. Jag tror att jag växer än. På höjden, menar jag. Inuti, om det är där det stora bor, kanske jag har slutat eller precis börjat, men oavsett tror jag att jag växer än, uppåt till. Var jag inte kortare förr, så säg? Vilken tyngd låg på mina axlar då? Den fanns inte, den gången heller. Man gör saker som får en att förstå att det fortfarande töjs ut, uppåt till. Till exempel slog jag ju knät i badkarskanten, himlahelvetes badkarskanten från hundra år tillbaks. När man växer gör man sånt, glömmer bort var kroppen slutar och badkar börjar. Det är svårare att samla ihop det stora där inne för att se om det har växt och det finns så mycket man gör som pekar åt rakt motsatt håll, men ändå, är kanske hoppet början på något större. Vad vet man. Jag.

16 kommentarer:

Blogger k sa...

Åh C, du är så vacker. Och jag blir alldeles klumpig i halsen.

9/04/2006 7:42 em  
Blogger eff sa...

Åh. Orden...

9/04/2006 8:29 em  
Anonymous .m. sa...

Fri från vad?

9/04/2006 8:33 em  
Blogger Christina sa...

fri från man, från mig, från jag, från förflutet och förstulet, från då och det som varit, från framtid som ännu är oskriven men som vägrar att sluta skriva sig, från oro ångest tvång skuld. från skuld, mest.

9/04/2006 8:50 em  
Anonymous David sa...

Fri blir man aldrig, men man hittar andra sätt att förhålla sig till det som varit och komma skall.

9/04/2006 9:36 em  
Blogger Kunken sa...

En vanlig blogg läser man igenom snabbt. De flesta bloggar skummar man bara igenom. På Cybermanifesto läser man igenom varje inlägg flera gånger och smakar på orden.
Christina ibland vill jag läsa upp inläggen högt för att verkligen höra hur vackert du skriver.

Undra vad mina kollegor skulle säga om jag gjorde det på jobbet ;)
/Mathias

9/04/2006 10:32 em  
Blogger Kunken sa...

Cyborgmanifesto menar jag så klart.

9/04/2006 10:52 em  
Blogger Deedee sa...

Man blir alltid lite kär i dig när man kommer hit och läser... fint

9/04/2006 11:04 em  
Blogger Peter Madison sa...

Mmm...lite kär blir jag nog...lite så där på avstånd. Liksom. Å så blir jag lite klokare när jag ser dina ord, som växer i mitt huvud....

9/04/2006 11:14 em  
Anonymous .m. sa...

Kär i någon bara pga av vad de skriver? nä.
Så funkar det ju inte. Sådant händer väl inte?

9/04/2006 11:26 em  
Blogger Peter Madison sa...

Jupp, tror faktiskt det. I orden som den här personen skriver och hur hon formulerar dem så kan jag säga att jag blir lite kär. I BloggChristina. I verkligheten kanske hon har en röst som skär igenom märg och ben och petar näsan i tid och otid, snarkar som en demon och röstar på Unika Partiet.....vad vet jag. Men jag tror det är en bra människa. Jag tror jag vet det!

9/04/2006 11:40 em  
Anonymous henry sa...

WOW - träffande insiktsfullt, längtansfullt och förvirrat med båda fötterna på jorden - en modern Hamlet-monolog!

9/05/2006 3:27 fm  
Blogger Christina sa...

skuld och allt, till frukost, över att jag framkallat era reaktioner. det känns som om man fiskar.

jag är kär i er också, ska ni veta. och alldeles lättsint nu.

9/05/2006 7:30 fm  
Blogger Studiomannen sa...

Fast kär blir du nog inte i fullblodscynikern Peter som faktiskt insåg att man faktiskt börjar dö så fort man ploppar ut ur sin mamma.

Fast förhoppningsvis tar det ju ett tag, men börjar dö, det gör man likafullt.

/din undersåte

9/05/2006 9:16 fm  
Blogger vstk sa...

och om du fiskade, vad vore felet i det? du har i så fall din fulla rätt...

man finner inte alltid det man söker, men man finner alldeles säkert när man inte söker.

9/05/2006 9:19 fm  
Blogger danne sa...

chris. Ta med en flaska vin, väl kylt - till färgen vitt, och kom över till mig. vi firar en massa megabit trådlöst och i-tunes i luften via airport. kärlek i dess tekniska och sladdlösa bemärkelse dagen till ära.

9/05/2006 2:34 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida