Ta bort plåtslagaren por favor

Känna efter lite, wanna do? Där kanske, eller där eller där? Det gör ont lite var stans hur som helst, halt som fanken på dansgolvet, snabba skjortor i baren. Kanske att någon tvingade mig att beställa en manhattan för mycket också. Jäkla otur man kan ha. Diskuterade någon form av obskyr postmodernistisk punk med orgel-touche med minst lika obskyr middagsgäst, höll ett tal till värdparet på sjuk sentimentalska (lovade att vara roligare och fyndigare på deras gemensamma femtioårsfest istället) och dansade en sassig svängom med alla underbara. Allting var precis hur bra som helst, och det är inte bara nåt man säger. Igår var det sant sant sant och vilket kaffe sen, på efterfesten! Men oh, jag ska inte känna efter mer just nu för huvudet och fötterna och flickorna och pojkarna och mitt gamla blåmärke vid ögat och svag i knäna, kunde jag ha känt då.

Nu ska jag gå och dö.