Mussepiggmolekyler worth dying for
Jag har fått såna kalla fötter nu igen. De är inte riktigt som isbitar, men klart kylslagna. Trippat ut på djupa vatten månne? (Vill ju dit.) De här namnen som folk började droppa, på maillistan där jag och vi hittills är okända för varandra, hur kan jag kontra där? Visst är det de vanliga "lilla jag"-känslorna som gör slag i den förbannade saken och slår på cymbaler i mitt huvud, men just i det här fallet känns det befogat. Men nej. Jag ska minnas att jag vill drunkna och bara ge mig in i det, med frusenfötterna före.
3 kommentarer:
Släng de där cymbalerna åt helvete. Svårt att göra, men det är nödvändigt förr eller senare.
Novemberlöv.
Vad säger fröken. 22:a? Jag kan ta med sockor.
Det är aldrig någonsin förfogat. Släpp cymbalerna och gör det fort! Du vill väl inte gå miste om något bara för dem?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida