torsdag, februari 01, 2007

Recycling

Återfunnit i outboxen:

Chaiselongen som står i vardagsrummet är inte en egentlig chaiselong. Den består av en storblommig fåtölj och en fotpall i likadant tyg, som går att dra samman till en lång stol. Den står i vardagsrummets västra hörn, om jag inte missminner mig väderstrecken. Det var ett halvår sedan någon såg solen gå upp och ner. I själva verket har solen bleknat, ja självaste minnet om solen har bleknat, och kvar skvalpar en svag förnimmelse runt i ankelhöjd och skvallrar om att tår och händer inte alltid varit isbitna såsom nu.

I den chaiselongen somnade jag. Jag och mamma hade febrilt letat efter och till slut även funnit det stora krysset i Svenska Dagbladets julbilaga och med det emellan oss satt oss ner i soffan, som står på andra sidan vardagsrummet chaiselongen sett. Efter tre minuter med endast ett ifyllt ord (nav) började mina ögon kännas varma. Då lämnade jag en milt protesterande mamma som påstod sig vilja fortsätta ensam medan jag tog igen mig med min tegelstensroman i den blommiga stolen. Så blev det. Invirad i täcke och med glasögonen på sned sov jag gott efter två sidor. Mamma mumlade någonstans långt bortifrån drömland om miliser på fyra bokstäver och mansnamn på fem. Hon fick minst lika mumlande svar innan jag helt gled in i apelsindoftande paradisdrömmar.

Jag drömde om dig. Det fanns ingen kyla i drömmen och världen luktade apelsin och nejlika. En stor påfågel flög omkring i bildens utkant och regnbågen som finns målad i en bok jag läste som barn fanns runt omkring oss. Jag låg på en chaiselong och sov i drömmen också. Du kom och ställde dig bredvid mig, böjde dig över mig och sa högt att du var glad, för där låg jag äntligen. Varje gång du tittade i chaiselongen
hade den varit tom och nu låg jag där och var jag, det minsta du hade anat. Så sa du, högt. Jag vaknade i drömmen men låtsades sova ändå för jag ville behålla känslan av apelsin och nejlika i näsborrarna. Sen la du din hand mellan mina ben, inte så högt så det blev erotiskt men inte så långt ner att du bara ville värma mig (jag frös i drömmen också) och satte dig bredvid mig, med handen så och rökte pipa. Jag
såg en man på stan i lördags, som rökte pipa. När mina lår var varma igen reste du dig upp och gick. Jag tror att jag var säker på att du skulle komma tillbaka.

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Otrolig text/i

2/01/2007 10:10 fm  
Blogger Matt sa...

Vackert! Som alltid!

2/01/2007 11:26 fm  
Blogger Laanna sa...

Åh, fortsättning följer?

2/01/2007 9:30 em  
Anonymous Anonym sa...

återfunnet i inboxen:

Hoppas att jag inte tråkar ut dig.

hur kunde du bara tro?

2/01/2007 11:30 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida