Klockan fyra

Förortsgruset, det knastrar igen. Luften innanför jeansen är kall. När jag kommer åt tyget med huden knottrar det sig över kroppen, över knäna, vänder huvudet bakåt mot nåldynshimlen med tröttsuddade ögon och andas in nattkylan med halvöppen mun. Det är mörklila och gryningsdarrande och syrendoft och en avlägsen femtonårig på moped. Löven har slagit ut nu och jag minns alla sena nätter efter studentskivorna för sju år sen, det är precis samma känsla. För lite kläder för hoppfullt för årstiden spirande jubel instängt i en låda i jackfickan med svarta ögon på väg hem och den bortglömda tystnaden ringande i öronen. Låser upp dörren så tyst jag kan och smyger in, sparkar av mig skorna i hallen och sitter på badrumsgolvet med tandborsten i munnen innan jag kurar ihop mig i sängen och glömmer bort allt. Sista låten var nåt jag kände igen.