There

Jag far till Linköping över helgen, sitter i en rondell och äter sill och har en klump i magen, som alltid när jag är där. Det är inte stadens fel -det är magens. Jag tror att jag har hjärnan i magen. Vägen till mannens hjärta går genom magen sägs det ju, och jag undrar om jag inte är en man ändå. En man med spindelskräck och mascara, små fötter, örhängen och vagina. Helt ärligt förstår jag inte varför något av det skulle vara ett hinder egentligen, för det manliga alltså. Det största hindret sitter liksom bekant mellan öronen ändå och vad spelar några hål i dem då för roll. Om hundra år.

Puss babys, see ya when we get there.