Lika som bär

Joyce Carol Oates/Drottning Kristina

Burr

Jättekallt jättekallt jättekallt duschade och när jag kom ur var handduken borta puts väck blöt i tvätten och jag fick lufttorka och hur bra går det egentligen när utomhusluftfuktigheten är mer som en sjö och inomhustemperaturen är drygt fyra grader BURRBURRBURR och man är världens mest frusna människa jag har is i håret.

(Burr.)

Ute

Det är inte så värst muntert här. Jag vet inte om det är så många som läser längre och jag slits mellan att skriva ut min hjärnas vånda eller att ta hänsyn till någon, något, någon som läser. Det blir egentligen inte bättre av att man ber om ursäkt för sig själv så jag ska försöka att låta bli just det. Idag kan jag komma med en gladare rapport, nämligen att jag, vi, har blivit godsägare och från och med december kommer att residera i en våning vid Skanstull! Nåja, mormor kallar det våning, men vi är barnsligt nöjda med vår minitvåa och jag tror fan i mig att jag ska starta upp mitt första grönsaksprojekt någonsin med att odla krasse eller nåt på balkongen. (Vet inte vad krasse är eller vad man har det till.) Det är fortfarande mycket svårt att greppa att vi har någon egen stans att bo. Jag vet vi hade ett lånelöfte. Jag vet vi var på massa visningar. Jag vet vi skrev kontrakt igår! Men ändå. Sic. Sic sic sic.

Ikväll: Jens Lekman på Kägelbanan och fira. Ses där ute?

Alls

Hösten nu, sipprar sakta in genom fönsterfodret och drar på min vänstersida här. Lönnen utanför påminner om ganska mycket och kaffekoppen är ju egentligen inte min. Jag sitter mitt emot i en annan fåtölj och försöker förklara att det känns sorgligt. Inte bara lönnen och kaffekoppen utan allt vackert jag ser. Det kommer inte att vara för evigt och sakta förstörs det också, precis som hösten sakta smög sig på och sakta ska falla undan när snön kommer om en månad eller så. Hon förstår allt, eller inget, beroende på vad man menar med allt. Eller inget. Hon har kort silverfärgat hår och mycket röda glasögonbågar. Jag har bara skäggstubb och röda ögon. Alla har byggt en mur. Alla har raserat den och byggt upp den igen. Alla har skärsår, ärrvävnad, sönderfrätta tänder och upprörd mage. Inget skiljer mig från mängden och det gråter jag över. Hur ska jag kunna ändra på vad jag tror att jag vill när jag bara vet hur jag ska tro det. Hur ska någon av oss rödögda varelser som det inte är synd om kunna ändra på sin barndomsvision av framtiden i bubblan. Jag sitter i fåtöljen och vet att jag hällde salt i degen när jag skulle tagit socker och nu blir det andra bullar. Det blir inga bubbelbullar, så allvarligt är det. Och jag kan välja på två saker: äta salta bullar, eller inga alls.

Often

9 is my lycky number.
39 is the amount I have to tell.
M is the one I love.
I care most about Senorita.
Berlinskan is the one who knows me really well.
Sister is my lucky star.
O is the one it can not work with.
I cover the waterfront is for M.
and Blue Valentine is for O.
Västerbron is telling how my mind really is (I wont jump).
and finally Blood on the tracks is how I feel about life.

Did not know life could be so easy. I should read chain letters more often.

High

obsessive-compulsive: high

slut

jag känner starkt igen att det är nog. alla jag jag jag där ute. alla NI och alla JAG. fy fan. ingen lust och ingen mening med någonting är inte något nytt. igen igen igen. det får inte vara så här, hur ska jag veta det är dags då. det är så tröttsamt tröttsamt, upprepande utan slut.

Kai

Jag vet inte vad andra har för uppfattning om hur en perfekt fredagkväll ska arta sig men I tell ya, min dagens går rakt upp på tio-i-topp. Så bara. Bortsett från en löprunda som fick mig att både må illa och få ont i örat, märkliga liv, finns på schemat intet fel. Jag har fått både rosor (mörkröda) och mat (makrillåda) och därtill följer fantastisk filmvisning av kultrullen Tron anno 1982. Jag fattar inte att jag inte sett den förut? Hur som helst, what a night what a night och nu är min högsta önskan att få en bit i julklapp. Jag kunde ha den i koppel, ja, och aldrig vara ensamen eller ha tråkigt. YES! NO! Så himla söt den lilla biten, och vi skrek VARFÖR TAR HAN INTE BUSSEN båda två. Borde eventuellt hålla detta tyst för LiU-folket men jag är allt för uppspelt nu. Tack Kai!

Snett

Fick knappt handla på systemet för jag var inte lik mig (?) i passet. Mannen bakom disken läspade markant och granskade mig snett.

Puss

Har ingen tid över till att vara kreativ på bloggen så det blir glest. Om det är nån där ute (här inne?) som vet hur man ska få Darwin Stream Server att begripa Relative Transmission Times satta i rtp-paket, give me a holler, snälla. Härvan med non-decreasing time stamps verkar inte vara nog.

Okejrå, vi säger så för ett tag. Puss.

Sötast

Imorse i väntrummet läste jag det sötaste ever i ICA-kurirens sommarnummer från 2006. Gösta, 83, har skrivit en insändare och berättar att han, eftersom hans hustru är 90 år och han rena rama ungdomen, får ta hand om köket själv. Han har tröttnat på mödosam in- och utplockning i diskmaskinen och rationaliserat hela processen genom att köpa ett jättedyrt men mycket snyggt diskställ från Designtorget (!). På så sätt blir Gösta glad varje gång han diskar, och han har slutat med att ställa in koppar och fat i skåpen mellan varven; de kan stå i snyggstället och göra honom hoppety happy varje gång han använder dem! Söt sötare sötast!

Kaffe

Det var en lovely segling i helgen, lovely lovely, jag ska köpa egen båt å det snaraste. En triss 570 räcker, det behöver inte vara några extravaganzer. Planen alltså således: vinna på lotto -- köpa triss -- skaffa finväder -- leva lyckligt. Den ska heta Tiny Dancer och jag tänker den kan ligga vid Sollenkroka ungefär, ja? Det vore så himla fint. Annars är det väldigt rörigt just nu och mycket att göra, både på jobbet och hemmavid. Igår blev jag med sambo och vi huserar nu i en majestätisk andrahandslägenhet där vi nästan får plats med varandra. Ingen blir ändå lycklig av prylar, right? Vi firar det nya samboskapet med dunderförkylning och existentiell ångest, men man kan bara göra så mycket. Jobbet går sakta framåt tror jag men nervositeten och prestationsångesten är allerstädes närvarande. Vet inte om det hjälper eller stjälper i tider som dessa. Nu: kaffe.