Inom

Ibland undrar jag hur jag hamnade här. Här är ungefär där jag trodde men jag har å andra sidan trott så mycket. Jag undrar hur jag kan längta efter lugn och ro, utmaningar och uppåt framåt -samtidigt. Kroppen skriker efter trygghet men hjärnan simmar runt i sin pöl av adrenalin. Hur hamnade jag här? Hur hamnade jag i Svenssonfållan? Observera ringen och inte prickarna, ty jag tycker också om att vara här; jag förstår bara inte vad som kommer sen. Varmvattnet i duschen löser upp mina fötter och rinner ut i avloppet tillsammans med mina lika skitiga tankar. När jag tänker på mig får jag ingen känsla. Jag tycker inte illa om mig, men inte bra heller, om ni förstår? Jag känner inte mig. Tvålar in det korta håret nu, och tänker bara utom mig. Hur hamnade jag här? Hur hamnade jag utom mig och hur tar jag mig inom?