2-0

Grejen har återigen ändrats -nu är det jag som är toafrälsaren. Det har med åren varierat. Nån gång där i andra halvlek bad någon längst bak i ledet min syrra att ta en öl i kylen. Jag sa "jag kan gå" och så reste vi oss båda två. "Jag går sa jag, så blir det mål." Vi går tillsammans. Tio sekunder senare hörs ett rungande JAAAAA ljuda från vardagsrummet och gården och rycker på axlarna och säger "vad var det vi sa". I övrigt, frånsett ölen alltså, var det ju som vanligt extremt långtråkigt.