Kontrasten

Lördag, trött. Igår, firmafest. Firmabatalj. Jag äter roaccutan och kan inte dricka alkohol nåt vidare värst. Fan vad trött jag blev på fulla, socialt inkompetenta, tråååkiga teknologidioter som skröt om sitt jobb. Alltså den där scarfsen. De där tofflorna. Den där blicken. Allt det där kan inte du sköta frågandet så pratar jag i evighet om elektronik jag skapat sen sjuttiotalet. Jag som också är inkompetent och inte klarar dra mig ur konversationer som gör mig sömnig och aggressiv på samma gång. Givetvis träffade jag många väldigt trevliga också. En tjej som erbjöd svara på frågor vid behov, bara maila. Min projektkollega som hoppade runt på dansgolvet med mig till allsköns skräpmusik, vi skrålade och var lyckliga. Min gamla kurskompis som har några fler företagsår på nacken och är rar i största allmänhet. Min nya idol ryss-Anna. Framför allt var det skitkul att dansa igen. Jag älskar fan att dansa, om det bara är bra stämning och man slipper Charlotte Perelli. Hon var förresten inhyrd som kvällens underhållning, sa jag det? Helt wacko. Vilket jippo liksom. Kontrasten.