Fiktiva horor som ska smiskas i bastun har också rättigheter
Det har varit en usel genusvecka. Den började med en kalldusch i måndags kväll och fortlöpte i lika skräckslaget tempo allt eftersom. Jag kan av hänsyn inte outa vad som faktiskt har hänt men känslan av hopplöshet är just nu stor. Och det i sin tur gör mig mer orolig och uppgiven. Vi är faktiskt inte så många som sliter och ibland är det extra tungt att vara "den jobbiga", den som inte tiger still när en kollega sjunger om horor som ska smiskas i bastun, den som inte skrattar med när killgänget höhöhöar på krogen, den som tar ett beslut och reser sig från sitt säte på tunnelbanan för att hon inte står ut med skitsnacket som pågår runt henne, den i alla andras ögon känsliga, gnälliga, humorbefriade personen som helt enkelt inte finner sig. Jag är less på att vara hon. Inte så att jag har nåt reellt val, jag är hon, men jag är utsliten. Denna fredag, efter denna vecka, efter bakslag som utan tvivel inte är ovanliga egentligen, känner jag mig utsliten. Slåss med mig vill jag skrika, men rösten piper ut som ur en gammal ballong. Orka kämpa, hur? Orka vara stark, hur? Orka stå emot, ha ideal, tro på sin sak, stå upp för sig själv och andra, hur? När varje match, varje ombyte inför en match, varje lindning av händerna som ska in i boxhandskarna lämnar spår av utmattning inuti. Jag vill inte debattera längre, behöva göra det. Jag vill att chefer och gubbar och glidare i blanka bilar ska vara införstådda. Att en enda gång inte behöva linda knogarna utan mötas av en förstende blick från någon som redan gjort tankearbetet själv. Att inte antingen helt utelämnas ur all text, alla exempel, eller att möjlighen reduceras till ett "...eller hon". Han här och han där och så kan vi väl kolla med honom också... eller henne. Jag är ingen eller hon. Jag och alla andra som inte råkar ha en kuk är inte undantag. Jag finner mig inte i att tillhöra en femtioprocentig minoritet som kategoriseras som ellers. Och det är inte oss det är fel på, det är varken gnäll, överkänslighet eller jobbighet. Det är ni. Jag är bara lite trött just nu och skulle behöva lite pepp.
upplagd av Chris
20:30
17 kommentarer:
Ett peppskepp kommer lastat!
Jag behöver människor som du, drivna själar som jobbar för en förändring. Ibland behöver jag de andra också, de där slätstrukna enarna för att bli påmind om vem jag inte vill vara, men för att orka behöver jag driven input.
Så tack. Och fortsätt.
tränar du boxning? bra inlägg btw!!!
lisa, tack! peppskepp, det är ju de bästa skeppen av alla! all värme.
challan, jadå, mental boxning, vareviga dag. tack!
Höhö är fan värst av allt. Åh vad jag hatar det. Låter som en riktig sugvecka.
Man orkar för man skulle bara må ännu sämre om man inte orkade? Jag kom ut som feminist på jobbet nyligen, en tjej blev förvånad. Jag blev rätt sur över det.
Ledsen att mailsvar tog sån tid. Jag är en dålig människa och det är femton komma tre grader ute.
All min kärlek.
Att världen fortfarande inte är bättre..? Det är trist att vara Rosa Parks och få fan för det, men håll ut, du behövs!
Pepp till dig fina Christina! Hoppas du fortsätter vara så grymt stark och fortsätter smitta oss med din styrka, även om det såklart suger att du, och vi, över huvud taget ska behöva vara starka.
I mina humanistkretsar är läget annorlunda åt det positiva hållet (om än inte alls perfekt), men när jag pratar med min bror, som läser exakt det program som du nu lämnat bakom dig, hör jag ignoransen och genuskonstruerandet så tydligt. Är det något alldeles särskilt äckligt virus som härjar på tekfak, och i yrkeslivet där tekfakarna hamnar? Det verkar så. Så PEPP, och kom ihåg att det finns platser där ute som är annorlunda, där du kan söka skydd och stöd om du behöver! Men bara i väntan på bättre tider såklart, för det är klart att de kommer. Ingen kan nämligen slå oss när vi har DIG på vår sida!
eff, du är inte dålig på nåt som helst sätt! meh, blev hon förvånad?
kai, puss ängel.
marie, tack för pepp! jag tror inte att det bara är på tekfak detta virus härjar, men det är ju bara därifrån och från mitt nuvarande arbetsliv jag har erfarenhet.
Jo, lite dålig är jag allt. Det hör till.
Men alltså, jag blir inspirerad av inlägg som är såhär. Av dig. Du får mig att tänka efter om de här sakerna, de viktiga.
Blir så jävla glad att du finns. Dels som sprettåig och smartrolig, dels som såhär, trött och arg men ändå på rätt sida.
Du är en mycket vacker människa.
De som bettede sig dåligt, tror du att de gjorde det för att de inte bryr sig eller för att de inte visste bättre?
eff, du är vacker också. och jag tycker verkligen inte att sega mailsvar tillhör det som gör människor dåliga.
dtk, att inte veta bättre är att inte bry sig.
Så lite så. Och nej, jag tror inte heller att det enbart är på tekfak viruset härjar (det finns ju överallt), bara att det finns branscher där ute som har det i något lindrigare, mer uthärdlig, form.
Har jag sagt att du har den finaste bakgrunden jag någonsin sett i en blogg förresten? Om inte gör jag det nu. Den är den finaste!
Kram på dig och kämpa på!
Förstår precis hur du känner.
Efter 10 år på Ericsson ledsnade jag på civ-ings och deras tröttsamma stil och sadlade om till "internet-industrin".
Jag kodar hellre db-backends med bra människor än kompilatorer med idioter.
En bra inställning är annars att det kan bara vara bra bra att vara illa omtyckt av praktarslen.
Det har väl inget med civ-ing att göra?
Jag måste haft tur med min arbetsplats, för jag känner inget obehag alls (jag är sjukt allergisk mot grabbigt/gubbigt, jag HATAR det). Även om könsfördelningen är jävligt sned vilket suger.
Sen har jag förvisso inte druckit öl/sprit med mina kollegor på krogen, vilket eventuellt gör viss skillnad i sammanhanget vad gäller saker folk tänker men inte säger rakt ut.
Det har varit mycket Höhöhö under våren. Det som jag numera kallar "gubbande". Jag vägrar ta steg tillbaka på grund av att det är en gubbmage i vägen och ingen ska kalla mig för lilla gumman. Vi är inga eller. Och det är dags att gubbandet tar ett steg tillbaka.
Du är bäst.
lars
jag är, som eff påpekar, helt säker på att detta inte (bara) har med några civilingenjörer att göra. jag tror faktiskt att det kan vara bättre på tekniska arbetsplatser än inom andra områden.
eff, som sagt, jag håller med idg ang civ-ings. däremot tror jag kanske att du som man inte uppfattar lika mycket av de situationer som jag skulle ha triggat på. jag kan givetvis ha fel, men jag tror att det finns få eller inga arbetsplatser utan jämställdhetsproblem.
s, power!!
Chris, visst är det så att jag upplever saker och ting annorlunda än du. Utan tvekan. Jag ser mig inte som perfekt (knappt ens "bra") i det hänseendet alls, min uppfostran (i familjen och utanför, rent samhälleligt) ligger mig utan tvekan i fatet när det gäller att se en del strukturer.
Men jag försöker lära mig.
Som sagt, bara det att könsfördelningen inte matchar (eller överträffar) fördelningen av utexade ingenjörer där jag jobbar är ett problem i sig, där roten helt säkert inte ligger i saker som "det är bara killar som söker jobb här". Det saknas en tydlig strategi för att avhjälpa problemet också. Det finns alltid mycket att förbättra ur jämställdhetsperspektivet, långt bortom det här enkla exemplet.
Själv har jag dock aldrig hört kritik mot någon i ledande position som utgår från kön, inte ens förtäckt (enligt mina öron då). Det är sakligt och rakt, åtminstone i mitt team och de utanför teamet som jag jobbar med. Och det kritiseras ganska friskt just nu, eh heh.
Jo, det är klart att det är att förenkla det hela att säga att det civ-ing som är problemet. Nu var det här ett par år sedan så saker kan ha blivit bättre, men grabbigheten på kth et. al. ger killar med dålig självinsikt den märkliga idéen att det är OK. Och det är få andra utbildningar som har det inbyggt i sin kultur.
Samtidigt var den absolut mest sexistiska projektledare jag haft var en 50-årig finsk kvinna. Hon hade jobbat på IBM så länge att hon trodde att det bara fanns ett sätt att leda folk. De unga männen i teamet var rädda för att möta henne på måndagmorgonen då dom visste att hon skulle fråga ut dom om dom "fått något i helgen".
Jag tror tyvärr att det är svårt att ändra den typen av människor. Dom ser inte att dom gör något fel och i deras ögon är man bara "känslig och humorlös".
I så fall är det faktist bäst att låta dom hållas i sitt reservat medan man letar upp bättre och grönare jaktmarker.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida