Några plågsamma reality checks

1) Vi börjar lätt. Det är en grad och regn ute. Det är ungefär en miljard grader kallare än vad det var i min värld för ca ett dygn sen. Då: solkysst och sandvarm, nu: isbitstå.

2) White trash-chocken. Vikt är en slående klassmarkör. Detta hade mig i princip gått förbi trots att jag minns hur jag slogs av övervikten och informationsbladen om typ 2-diabetes i Peru för några år sen. Jag har under loppet av en vecka inte sett ett enda barn utan rejäla love handles. Alltså sådana vuxna människor får av för mycket öl, cigg och socker. Barn som konstant intar läsk och glass är svåra att förhålla sig till från en solstol nära intill, speciellt när man själv sitter med en glass i näven. För att inte tala om förhållandet till deras föräldrar. Jag är utan ord, både för att jag tycker synd om dem (vilket är nedvärderande?) och för att jag inte vill trampa i klaveret utan att ha tänkt efter (vilket eventuellt också är nedvärderande eftersom jag tycker att det är minerad mark pga min tänka överlägsenhet?).

3) Det annalkande tredje världkriget. Det kommer att börja i Schweiz (har påbörjats) och sprida sig genom Europa som en löpeld. Tredje gången gilt. Om vi inte förgör oss själva i flodvågen från Arktis först dårå. I vanlig ordning tycks galenskapen vara en starkare kraft än förnuftet. Galenskap, rädsla och minarethat förefaller vara aktivt, medan förnuft, klokskap och medmänsklighet verkar passivt, tillbakadraget, tystat. Dumheten vinner över kärleken. Så är det nu och så tycks det alltid ha varit. Det är enklare att hata än att älska. Eftersom vi strävar efter minsta motståndets lag tar vi till hatet och förbjuder, straffar, missförstår och hatar. Vi väljer att hata framför att försöka förstå därför att det på något sätt påbjuder mindre ansträngning. Du sköna gamla värld hur kunde du bli så här.