Tala ur skägget

Ett återkommande irritationsmoment i mitt liv är [insert valfritt plingande presentationsljud]: folk som inte kan kommunicera. Denna mycket störiga oförmåga kommer i en oändlig mängd variationer och högst på listan över störighetsgrad kommer 1) folk som inte kan svara på mail och 2) folk som inte kan förmedla ens de mest basala önskemål. Till kategori 1) hör främst alla de som iggar tecknet "?" i slutet av meningar. Jag vägrar tro att de inte vet vad det betyder, vilket alltså utesluter okunskap och pekar på ignorans, vilken i sin tur är något jag finner i det närmaste outhärdligt. Själv brukar jag, som den übermensch jag är, rada upp frågor i prydliga punkter i mina mail. Det kan tex se ut så här:

* Om a) skall utföras krävs b) från min sida. Kan du tillhandahålla b)?
* När vill du senast ha a)?
* Om vi måste prioritera a) och c), i vilken ordning ska de utföras?

På detta får man allt som oftast ett svar i stil med:

Det är jätteviktigt att vi gör a)! Person X vet mer om det så prata med hen. Det är jätteviktigt att vi gör c)! Jag har redan gjort min del av c). Det är viktigt att göra allt som är viktigt.

Till kategori 2 räknar jag främst introverta indiepoppare med en "försiktig" personlighet. Det finns säkert en del kvinnor i den här gruppen men jag har mött fler män. Oförmögna att förmedla sina känslor och önskemål stryker de omkring och låter andra ta det känslomässiga ansvaret för sig själva. De är ganska söta och rara, vilket gör att de ständigt kommer undan. Naaw, titta vilken söt randig tröja han har. Klart jag ska hjälpa honom att komma på vad han vill. Jag kan på ett plan begripa hur de blev så här. Någonstans i deras barndom lurar en överbeskyddande morsa som helst fortfarande skulle tvätta deras kläder och en tystlåten farsa som aldrig försökt ha ett samtal med sina söner, men det är dags att växa upp nu hörrni. Jag har fått ta tag i mina tillkortakommanden. Jag var också en blyg viol som hellre än att tala följde andras viljor och därför aldrig fick som jag ville. Det är dags att ni börjar k o m m u n i c e r a med omvärlden. Det är framförallt dags att sluta förvänta sig att andra ska fixa biffen åt er. Hamnar jag bredvid en tystlåten obekväm shoegazer en gång till går jag därifrån och skiter högaktningsfullt i om han känner sig ensam.