50 råd för att hålla dig i schack

"50 saker du inte borde sluta med i ett förhållande" heter en lista som publicerades i Cosmopolitan förra månaden. Det är en lång lista som innehåller tips på vad tjejer just aldrig ska sluta med i ett förhållande. Förutom att vissa tips känns direkt motsägelsefulla, som tex

11 Utvecklas tillsammans. Testa saker och aktiviteter som är helt nya för er båda.

och

14 Undvik onödigt tjafs genom att ibland välja väninnorna i stället för din pojkvän när du behöver snacka av dig om något som stör dig. Ofta är män mer problemlösnings­orienterade, och är det inte en lösning du vill ha pratar ni lätt förbi varandra.

eller

17 Låt inte lingonveckan hindra er från lite action. Kommer du ihåg tiden när du var så tänd på honom att du struntade i omständigheterna?

och

28 Rulla in din tampong i toalett­papper innan den åker i soptunnan. Vissa saker behöver han bara inte se.

andas hela listan en stämning av tjejen som det mystiska, vackra kuttersmycket som ska ventilera sina relationsproblem med andra än sin pojkvän, och killen som någon som gillar den tjejen. Det är en tjej som spelar spelet, är härligt frisläppt på bio under en het sexscen men förväntas dölja sina menstamponger inte för att det är hygieniskt att vara försiktig med blod utan för att han inte "behöver se vissa saker". Hon ska smeka hans lår och hans ego, men kompromissa bort det tv-program hon själv vill se. Punkt 29 försöker antagligen kompensera för det faktum att resten av listan tyst skriker DITT LIV SKA KRETSA KRING HONOM men det måste ändå påpekas att egentiden förbättrar förhållandet, dvs tjejen får inte släppa greppet om förhållandet ens under sin egentid. (Egentid är fö ett intressant ordval eftersom det utgår ifrån defaultläget att tid är "tillsammanstid", vilket i sig borde vara problematiskt i en relation. Det är iofs en annan diskussion.)

Att ens kommentera en en sån här lista från en tjejtidning som Cosmopolitan är lite som att slå in öppna dörrar, men jag tycker att det är för besvärande att läsa för att bara lola bort det. Listan sammanfattar en slags sexistisk grundbult som accepteras av människor i alla åldrar utan vidare diskussion och som går ut på att tjejer och killar ÄR olika men ändå måste sträva efter en viss heterotvåsamhet där yin och yang ska komplettera varandra men aldrig helt kunna mötas på grund av att det är två olika kön som ingår tvåsamheten. Man kan ju hävda att Cosmopolitian är en tjejtidning och inte kan förväntas diskutera det den tjänar pengar på, så vill man kan man ju se kritiken som riktad mot hela tjej- och killtidningsindustrin. Jag har sagt det förut och säger gärna igen att jag tror att just magasin som dessa är en inte insignifikant bidragande orsak till skapandet av könsroller från tidig ålder. Mönster och råd om hur (i det här fallet) en tjej ska vara levereras till unga tonåringar som har lite eller ingen erfarenhet från verkligheten än och vederläggs som en slags sanning om hur Det Goda Förhållandet ska se ut. Diskussionen om vad veckorevyn lärt oss illustrerar tydligt vad jag menar.

Det är som Fox News. Det obehagliga är inte bara vad som sägs, utan i vilken kontext det sägs. I Fox News-fallet är det att kanalen gör anspråk på att vara en nyhetskanal och inte en propagandamaskin* och i Cosmopolitan-fallet är kontexten problemet med skapandet av könsroller och anpassning till dessa. Utlyft ur sin samhälleliga kontext är det egentligen inget fel på många av råden. Att ge sin partner komplimanger för hans gitarrspel och chinos är ju trevligt, liksom att man bör vårda sin relation genom att aktivera sig ihop. Problemet är att listans motsvarighet i killtidningsvärlden inte existerar och att de råd som listas i Cosmopolitan utgår ifrån en tanke om hur en tjej ska vara, och inte hur en partner i en relation ska vara. Kort sagt är det inte bara jag som sparkar in öppna dörrar utan även listan i sig själv. I den kvinnliga könsrollen ligger redan allt som listan tar upp. Man ska vara bekräftande, stöttande, hålla sig vacker och dölja sina kroppsfunktioner och lukter. Man ska vara den som tar det största känslomässiga ansvaret i ett heteroförhållande inte bara för sin egen skull utan även för hans. Killen förväntas nämligen inte själv vara kapabel till att prata om känslor och diskutera utan är "problemlösningsorienterad". Man ska inte ställa till en scen, dvs hålla sig till den privata sfären (punkt 10) och man ska vara den som är det sexuella objektet, dvs den som ska piffa upp förhållandet med spetsunderkläder osv. Punkt 33 belyser ytterligare hur det manliga uppvärderas. Kan ni se motsvarande råd ges till en kille? Försök smälta in i hennes tjejgäng, prova det nya läppglanset! (Tjejer förväntas heller inte ha koll på typ världen mest kända atleter, tydligen.)

33 Ansträng dig för att smälta in i hans grabbgäng: ”Jag håller verkligen med, Messi (vem?) har varit usel den här säsongen!”

Sett i sin kontext består alltså listan av saker som de flesta tjejer mer eller mindre redan ägnar sig åt simply därför att vi läste dess föregångare redan som trettonåringar och har socialiserats i en omgivning som utgår ifrån att tjejer och killar, vi och de, är väsensskilda typer människor*. Den utgår ifrån att förhållanden havererar därför att tjejer slutar att vara som tjejer ska vara, medan killar och hur killar ÄR anses statiskt. Att vara tjej är att anstränga sig för att vara tjej, själva strävan är en viktig del i tjejskapet, och när lathet (?) och vardagslunk (?) kommer i vägen tappar vi lätt greppet och slutar att anstränga oss, dvs vi slutar att vara den tjejen som killen en gång blev kär i. För att elda upp föhållandet igen är det därför viktigt att återgå till ett tänkt grundtillstånd av mer ansträngning. Ansträngningen skapar den polaritet mellan tjej-kille som anses vara förutsättningen för att ett förhållande ska vara Bra och ha Gnista, och återskapar på så sätt våra könsroller om och om igen. Strävan efter acceptans och gemenskap inom det heterosexuella förhållandet blir därför ett schizofrent sisyfosarbete som kvinnan förväntas utföra men som aldrig kan lyckas eftersom vi i grund och botten inte kan förstå varandra som de typskilda varelser Cosmopolitan vill få oss att tro att vi är. Att tjejer tenderar att sluta med tjejskapandet (har på sig bekväma linnen istället för spetstrosor osv) ju längre ett föhållande varar är alltså det som problematiseras, när det snarare borde tolkas som att trygghet och kontinuitet får oss att agera mer som vi själva känner för och mindre för att upprätthålla en fasad ämnad att stå i kontrast mot ens partner. Om man slutar slå på pendeln stannar den till slut i sitt stabila tillstånd. Tänk på det.

*med förbehåll för att ingenting är helt objektivt
**I Carin Holmbergs avhandling "Det kallas kärlek" finns mycket intressant att läsa om hur även par som uppfattar sig själva som jämställda upprätthåller specifika könsmönster där kvinnan bekräftar och stöttar mannen.