Don't try this at home

Tvåkomponent är i allmänhet bra. Ris och kyckling. Bucatini no 9 och röra. Gitarr och röst. Myskväll med älskad framför svartvit film (hur kändes det nu igen?), gin och tonic. När det gäller lim bör man emellertid beakta att tvåkomponent kan leda till enkomponent, som till exempel i fallet när min tumme blev ett med mitt pekfinger. Jo, det hände alldeles nyss faktiskt. I all min snuva verkade det kul att leka silversmed så jag rotade fram lite gamla bijouterier för att löda om. Man kan inte löda i vilka metaller som helst var på tvåkomponentlimmet gjorde entré på matbordet, min tumme debuterade mitt i handen och pekfingret fick en livskamrat. Herregud, varför? Fort men fel, när ska jag förstå att det alltid blir så? Om jag får isär mig själv ska jag försöka lägga upp en bild på resultatet senare. På örhängena alltså, inte mina fingrar.

Och så ska jag inte lyssna på Neil Young's Helpless mer för då börjar jag alltid gråta, och idag har ju varit en bra dag.