Dagsverke

Idag har Robban varit min farbror hela dagen. Uppe med den digitala tuppen, speedad på nybryggt och installerad på biblioteket tidigt som satan. Jag kan väl inte påstå att jag har begripit mer än jag har förstått idag heller, men jag har suttit snällt framför mina böcker med pennan i högsta hugg under den största delen av dagen utan att bli varken galen, börja gråta eller fantisera om snöklädda alptoppar med joddlarpojkar och liftskrammel. Lugn och fin, i min pulpet med mina matriser. Sen åt jag lunch med Mademoiselle innan vi vandrade genom snöskogen hem till henne och drack te över mer skola. Jag har till och med hämtat cykeln på stan, emedan jag tog den ner igår men bussen upp. Istället för musik, förvirring. Här i den röda soffan sitter jag alltså nu och känner mig så där äckligt radhusnöjd. Allting är ljummet och bra, lunkar på och tuffar fram. Ikväll blir det radhusbiff (blodpudding) och radhusjazz (Bo Kaspers). Jag föder en två-tre ungar och knyter en trasa runt håret, dansar tango med dammsugaren och följer Oprah på eftermiddagarna. Skaffar mig en karl som kan måla om huset. Jag gillar gult mer än rött. Blir smygalkoholiserad på BiB Les Fumées Blanches och glömmer att skjutsa lillknoddan till träningen.

Sådärja. Nu känns det bättre igen.

Fast blodpudding blir det inte tal om. Någonsin. Andra puddingar som uppfyller kravlistan är välkomna after eight.