söndag, mars 26, 2006

Fika

Med utsikt över hela stan, två koppar het dryck, världens vackraste Mademoiselle och ett stycke köttbullesmörgås (gud vad retro) är livet som bäst. Vad gör oss egentligen till kvinnor? Är det något vi föddes till är det något vi har blivit? Det är inga mysterium man reder ut på en eftermiddag men vi kom definitivt närmare lösningen. Balansgången är delikat. Både jag och Mademoiselle vill bejaka vår kvinnlighet, vi vill vara kvinnor, men vi vill inte dömas utifrån det. Jag är heller inte säker på vad det där kvinnliga är. Varför skulle det vara kvinnligt att vara mjuk och gråta? Manligt att handskas med elektricitet och känslokall? Protestera inte nu, jag anklagar ingen individuell man för att vara det. Schablonbilden finns där i alla fall men går så illa hemskt ihop med verkligheten. Ändå låter vi den påverka oss. För att jag är kvinna förväntas jag tillhöra en grupp. För att en man är man ska han tillhöra sin. Jag undrar om det verkligen finns grupper?

6 kommentarer:

Anonymous knyttet sa...

Finaste, du skriver som en gud. Och då syftar jag inte i första hand på Dionysos. Fast det behöver nog inte vara så illa i och för sig. Kanske mer åt Lysistratehållet. Hon var kanske inte gudinna…well, you are.

Jag undrar om det verkligen finns grupper?

Vi skapar grupper. Det är vårt behov av ordning och reda, att kunna kategorisera människor (boktips: Travesti av Don Kulick).

Tänk den dag då det går att sätta kvinnligt = manligt = mänskligt. Tänk den dag då gemene människa reagerar över att tredje person neutrum i svenska språket är ordet "man". Jag tänkte först skriva att den världen kommer till och med jag vilja få barn i, men då kommer jag inte längre att vara i fertil ålder. Men min medfödda modersinstinkt (jag är ju ändå kvinna) i kombination med den biologiska klockan kommer naturligtvis göra att det rycker i äggstockarna långt innan dess.

Och tänk den dag när jag inte längre behöver skämmas ens inför mig själv över att jag tycker det är svårt att laga min cykel medan jag är en fena på att sticka. Den dag när det inte finns typiskt manliga och kvinnliga intressen. När inte det jag är mest stolt över att kunna är sådant som idag är typiskt manligt…

Man föds inte till kvinna, det blir man. Är det en irreversibel process?

3/26/2006 6:13 em  
Blogger Christina sa...

darling, tyvärr tror jag det. att det är irreversibelt. läste just igenom mitt lilla dravel och måste säga att jag framstår som rätt pretto, men bortsett från det menade jag det jag skrev, ju. frågan är i vilken grupp man vill bo... jadu. löve.

3/26/2006 8:55 em  
Blogger eff sa...

Oj, det där kan man prata så länge och mycket om. Intressant ämne. Jag tror personligen att hormoner spelar större roll än vad man tror, vad gäller reaktioner på händelser och sådant. Könshormonerna är kraftfulla substanser.

Men det är givetvis så att en massa konstgjorda könsroller existerar som egentligen borde krossas och brännas och sedan skjutas upp i rymden, på något vis.

3/26/2006 11:31 em  
Blogger Nini sa...

Jag är en kvinna som gärna pysslar med tekniska saker, byter lysrör iförd skräddarsydd kostym och höga klackar. Jag är fåfäng och tycker att smink är en bonus, inte ett tvång. Jag har gärna söta opraktiska handväskor, men i dem har jag sjukt praktiska prylar.

Jag är tuff, larvig, händig & klantig allt i ett supersnyggt fodral.
DET om nåt måste vara kvinnligt!!

3/27/2006 9:36 fm  
Blogger ©Sixx™ sa...

Nu ska vi se.. Det här tycker jag är kul =) [har även försökt att diskutera det med feministhuliganer men det går bara inte]. Ser att fler haft åsikter före mig ;)

Grupper [eller fack] skapar vi ju själva. Men det är väl självklart att det finns kvinnligt och manligt, annars skulle vi väl knappast vara skapta olika. Allt en tjej gör kan inte en kille göra och vice versa, det är ju så enkelt. Sen att vi samhälleligt delar upp saker i manligt och kvinnligt är väl mer onödigt, som att kvinnor har ensamrätt på rosa [vilket de tydligen inte har numer ;)] etc.

Jag är värdelös på att meka bilar, spika i spikar på ett slag och borra fina hål [mina väggar ser mer ut som en vällagrad schweizerost], fast å andra sidan är jag rätt värdelös på att virka och sticka också =)

Hur som, jag tror på manligt och kvinnligt som rent fysiska och genetiska skillnader.
Men att fostra sin son till att leka med bilar och sin dotter till dockor tror jag inte på. [Det kanske var enklaste sammanfattningen?]

Rock on dudess =)

3/27/2006 4:57 em  
Blogger Christina sa...

att manligt och kvinnligt finns som genetiska skillnader är kanske svårt att motbevisa. frågan är vad det spelar för roll. det finns många män som är mindre än många kvinnor. det finns många män med större bröst än mina. det finns män som har ammat sina barn. den inneboende faran med att avfärda diskussionen om manligt och kvinnligt genom att häva att det _finns_ skillnader är att det blir alldeles för lätt att alltid kasta in folk i facken. synar man facken närmare i sömmarna är det fler osm överskrider gränserna än som hamnar inom dem. ändå envisas vi med att vilja ha det till att kvinnligt och manligt ska spela roll. varför? vad medför ett par bröst eller en vagina?

jag är inte heller med på att vi skapar facken själva. jag fick inte alls vara med att välja hur världen jag föddes in i skulle se ut. jag kan försöka påverka den nu när jag lever, men att klumpa ihop alla generationer som har levat och kalla dem "vi" går bara inte.

3/27/2006 5:18 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida