Daytripper

I den oändliga Beatlessamlingen*, och när jag säger oändlig menar jag domus, minst, fann jag en gammal cd som följde med Uncut för ett par år sen. Den heter typ "24 Amazing Covers Of Classic Beatles Songs", eller något annat kortfattat. Framsidan är som på Abbey Road men utan beatlarna och med modernare fordon parkerade längs trottoaren. Hur som helst, det är en rackars bra platta till och från. Asså, det är ju gammlare än gammlast men jag fick en liten reminder om hur bra man mår när man lyssnar på Otis Redding. När han går loss och sjunger Daytripper med mer intensitet än Jane Fonda på syra börjar till och med katten digga. Jag antar att det vore passande med någon form av länk här, men jag orkar inte.

*Svett, stön, staccatoblås*

"Schi was a dääääääiäjtrippa, a Sundäij drajver jä
Tuk mi sou lång tu faijnd aut, and Aj faund aut"

*Svett, stön, stamp, legatoblås*

Er för evigt,
Gåspennan

*Skivsamlingen i villan består av två lika stora delar Beatles och wienklassicism. Det sjuka är att båda delar närmar sig oändligheten i omfång, vilket torde vara matematiskt omöjligt. Dock är oändligheten fortfarande bara oändlig oberoende av multiplicerande faktor, så vid närmare eftertanke går det nog. Om man inte vill lyssna på boyband à la sextiofyra eller arsenikpudrad romantik kan man välja på Best of Queen, Yoshikazu Mera eller helt enkelt gå över till barocken.