Den och det och den och det också
Det blir bara korta ikväll, har ingen ro, sitter och pluggar. Jag har kommit på att jag är en emotionell hora. Jag kan inte låta mig distraheras av bara en tanke åt gången. En känsla är inte nog.
En känsla är mer än nog.
En känsla är mer än nog.
upplagd av Chris
19:38
7 kommentarer:
Varför? Har det alltid varit så?
Skrämmer tanken att koncentrera dig på bara en känsla dig? Är du rädd att förlora något? Dig själv?
Kanske för personliga frågor...
Sådär är jag också. Det är därför allt blir så förvirrat.
kära k, hur ska vi bete oss då? eff, det är ju personligt men som du vet har jag ingen skämsgen. jag finns här, ta vad ni vill ha, lite så. allt är privat. det politiska är privat. jag har helt enkelt vuxendamp, är helt oförmögen att leva i nuet. måste göra tusen grejer samtidigt, varför jag aldrig gör någonting bra. i alla fall aldrig så bra som jag vill göra det. jag är inte är rädd att förlora mig själv, tror jag. kanske att vara lite för lite, jag vill vara allt.
Du vill vara allt, säger du. För vem? För dig själv eller för någon annan?
Har du tänkt på att för andra kanske du redan är allt du behöver vara. Genom att helt enkelt bara vara dig själv...
Är det en känsla av krav du upplever? Att du hela tiden måste fortsätta leta vidare, starta små nya projekt, för att folk inte ska tröttna på dig? För att du inte ska tröttna på dig själv?
Rimligtvis är det ju så att de som verkligen gillar dig gör det för att du är just den du är. Även om du sitter stilla och inte säger något, gör något, kanske inte ens tänker något speciellt. Bara är. De som utifrån skulle kräva att du hela tiden måste göra tusen saker, gillar de dig då? Dig, menar jag. Alltet.
Om det enbart är en upplevt inre press kanske det är lite svårare att ge konstruktiva synpunkter såhär i kommentarsformatet. Då är väl själva kärnfrågan varför den uppkommit. Har den alltid funnits där, och så vidare.
Vi såg nog inte samma match...
Jag har liknande prylar going on i min skalle...
Arg finns där alltid, men toppas ofta av med skratt å ironisk humor. Jag kan le åt solen, hundvalpar och må allmänt bra fast jag är fortfarande jättearg innerst inne. Mkt märkligt...
kanske är det bara helt enkelt så att du inte får ut tillräckligt av den känsla du så gärna vill hänga kvar vid och därför söker andra för att komplettera den... men vad vet jag. släng den och koncentrera dig på en ny istället... =)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida