Kändisspotting

Det blev en helt fantastisk fredagkväll, som alltid i Cohens sällskap. Capote är en mycket långsam film som aldrig för en sekund blir långtråkig. En helt stilla skildring av en egocentrerad, bitchig och ändå på något plan älskvärd människa som man bara vill veta mer om. Efter filmen blev det vin på Babs vid Zita och på vägen dit blev jag enligt Cohen rätt hårt inspanad av ingen mindre än Börje Ahlstedt. Röda läppar, funkar på alla åldrar. Själv lägger jag inte märke till människor som passerar förbi på trottoaren eftersom jag är ungefär lika självcentrerad som Truman. Börje var inte heller kvällens första "jag mötte Lassie", eftersom vi i rymdtunneln mellan Sveavägen och David Bagares gata mötte självaste Lena Nyman. Detta dessutom precis efter min parodi på hennes fabulösa stockholmska i Jag är nyfiken -gul. (Det blir ju de när man eter. När man eter?) Tur att jag tystnade i tid. Lena hade Fidel-keps. Efter rött och vitt på Babs for vi upp och hängde på södra bar ett tag, medan vi lutade oss mot Stockholm. Jag kan inte hjälpa det. Jag älskar den här staden. Jag älskar, när jag är här.