Kocken tipsar
I mitt barndomshem är det pappa som lagar maten och mamma som äter den. Ja, pappa äter den förstås också, och alla barnen dessutom. Så ofta vi kan. Mitt matlagningsintresse är i direkt nedstigande led från fadren och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag fått hans köksgener och inte min mors. Tack däremot mamma, för breda fötter och svag mage. (Såja, mitt språköra, mitt utseende och mitt skratt är också mammas.)
Pappa Anders fiskgratäng, 4 pers give or take a lillebror, man tager vad man haver, å så där. (Det var visst inte Kajsa Warg som sa så.)
Vit fisk är gott i fiskgratäng, så ta fyra stycken ryggfiléer av torsk och lägg på rad i en form. Obs obs, torsken får inte komma från Östersjön, det är omoraliskt. Gör en sås enligt principen more is more: smält en fiskbuljong i ganska mycket vitt vin och puttra. Ha på mer vin och red av med något lämpligt. Vi tycker inte om Maizena men idag blev det så i alla fall. Krydda lite (Eff dear, efter behag) med salt och tabasco. Använd lite av blåmusselspadet i såsen, för elegansens skull. Slå på lagom mängd matlagningsgrädde, säg två deciliter, och puttra upp igen. Toppa med en äggula när du tagit såsen av plattan, och rör ut. Å sådan färg! Vid det här laget ska potatisen vara färdigkokt och mosad med dill, salt, peppar, mjölk och smör. Solrosolja går också jättebra. Klutta ut moset längs formens kanter och lek lite med gaffeln. Man kan till exempel låtsas att man är en murare. Lägg räkor och musslor ovanpå fisken och slå på såsen så att allting badar. Strössla smulat vitt bröd över, och parmesanost såklart. Servera efter cirka tjugo minuters ugnsvistelse på 225 grader celsius. Drick resten av det vita vinet till.
Kocken rekommenderar inte att skala räkor med sviterna efter knivdisk på långfingret. Aj som fan.
Pappa Anders fiskgratäng, 4 pers give or take a lillebror, man tager vad man haver, å så där. (Det var visst inte Kajsa Warg som sa så.)
Vit fisk är gott i fiskgratäng, så ta fyra stycken ryggfiléer av torsk och lägg på rad i en form. Obs obs, torsken får inte komma från Östersjön, det är omoraliskt. Gör en sås enligt principen more is more: smält en fiskbuljong i ganska mycket vitt vin och puttra. Ha på mer vin och red av med något lämpligt. Vi tycker inte om Maizena men idag blev det så i alla fall. Krydda lite (Eff dear, efter behag) med salt och tabasco. Använd lite av blåmusselspadet i såsen, för elegansens skull. Slå på lagom mängd matlagningsgrädde, säg två deciliter, och puttra upp igen. Toppa med en äggula när du tagit såsen av plattan, och rör ut. Å sådan färg! Vid det här laget ska potatisen vara färdigkokt och mosad med dill, salt, peppar, mjölk och smör. Solrosolja går också jättebra. Klutta ut moset längs formens kanter och lek lite med gaffeln. Man kan till exempel låtsas att man är en murare. Lägg räkor och musslor ovanpå fisken och slå på såsen så att allting badar. Strössla smulat vitt bröd över, och parmesanost såklart. Servera efter cirka tjugo minuters ugnsvistelse på 225 grader celsius. Drick resten av det vita vinet till.
Kocken rekommenderar inte att skala räkor med sviterna efter knivdisk på långfingret. Aj som fan.
8 kommentarer:
gu va hungri ja blev. en gång gjorde alma en gryta som var made from scratch det var typ det bästa som nånsin hänt mig. det och hennes havrekakor o vitchokladkräm. o emmas mammas köttfärssås. alltså den var typ en av tonårens sällsynta höjdpunkter. ida har ja ätit thairis på kikkobar. o godis o glass o kaffelikör o chips o allt bådar för en beach 2006 från helvetet.
Att det alltid låter så enkelt när någon annan lagar mat?...låter supergott!
Glöm inte att man måste dricka vin under tiden också, inte bara ha i maten och dricka till...
Är inte typ torsk omoralisk, oavsett var den är fiskad (om den inte är odlad)? Den håller ju på att fiskas ut helt. Hoki och de där sägs ju vara det man bör införskaffa i stället.
Efter behag, nåja, eftersom det inte är ett regelrätt recept utan mer en arbetsgångsrecitation så får det gå för den här gången...
Jag trodde för övrigt att målet med knivdisk var att rengöra knivarna.
nä, det är att stycka sig själv.
Åfan, då har jag missförstått hela tiden då...
Andreas har en viktig poäng. Det är helt OK med en småvinglig kock!
det blir så mycket roligre i köket också. med vin innanför kovkmössan..
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida